Nyliberalerna inom L, och framför allt Annie Lööfs Centerparti, är just nu en större fara för det goda samhället än vad fascismen är.
Nyliberalerna har möjlighet att påverka samhället på ett sätt som fascisterna bara kan drömma om. Medan fascisterna skriker “Sverige åt svenskarna” skriver nyliberalerna faktiska överenskommelser med socialdemokratin, med Miljöpartiet som pilotfisk. Överenskommelser som skadar samhället och sätter demokratin i fara.
Missförstå nu inte, medvetet eller ej. Jag tar det fascistiska hotet på allvar. Jag trivialiserar inte rasismen, samhällshotet från det hållet är uppenbart. Men just nu försöker nyliberalerna ändra styrkeförhållandena mellan arbetsgivare och löntagare till en nivå som vi inte har sett de senaste hundra åren, och det är värre, och göder dessutom rasismen.
Två ansikten
Nyliberalismen är farlig på grund av sitt Janusansikte. Nyliberalismen är en dubbelnatur.
Det ena ansiktet är den milda liberalismen; människans frihet, mänskliga rättigheter, ett starkt motstånd mot samarbete med fascisterna.
Det andra ansiktet är nyliberalismen, det nakna egenintresset; inget utom själviskhet ses som rationellt.
Det är det som gör dem så farliga. Nyliberalismen har de senaste fyrtio åren florerat bland alla borgerliga partier, och hos stora delar av socialdemokratin, och den goda liberalismen har skymt sikten för ondskan i egoismens evangelium.
Högern använder nyliberalismen som ett verktyg för att återta förlorade privilegier. Man drömmer om svunna tider där arbetaren stod med mössan i hand. Högern vet vi var vi har.
Hos nyliberalismen är marknaden en trosuppfattning, de är marknadsfundamentalister, något som är mycket farligare än överklassens drömmar om svunna tider.
För den klassiska högern är underklassen en rättighet. För nyliberalismen är det en oundviklighet, till och med en nödvändighet.
De som fått skulden
Men låt oss börja från början. Var kommer de här tokiga idéerna ifrån? Ofta sägs det att ursprunget är John Stuart Mill och Adam Smith. Inget kunde vara mer fel, som vi strax ska se.
Oskyldig 1: John Stuart Mill
John Stuart Mill var 1800-talets mest inflytelserika tänkare. Många av hans argument för yttrandefrihet och individuell autonomi blev ideologiska argument för libertarianer och klassiska liberaler. Vilket var lite olyckligt eftersom han varken var libertarian eller liberal. Han var socialist och feminist.
Mill sammanfattade traktatet ”Socialism” genom att argumentera för att ett rättvist, liberalt samhälle måste experimentera med olika typer av socialistisk organisering för att förbättra situationen för de mest utsatta. Han argumenterade för att arbetarkooperativ var överlägsna kapitaliststyrda företag. Han argumenterade också för att staten skulle säkra jämlika ekonomiska förutsättningar för alla, och att staten skulle sköta möjligheten till utbildning.
Låt aldrig nyliberaler, libertarianer eller ens liberaler hänvisa till Mill som försvar för sina åsikter. Mill själv kallade sig socialist och inte hade någonting annat än förakt till övers för försvararna av kapitalistisk exploatering och ojämlikhet.
Oskyldig 2: Adam Smith
Marknadsfundamentalisternas bibel heter ”Nationernas välstånd”, som skrevs av Adam Smith och publicerades märkesåret 1776. Adam Smith var 1700-talets ekonom och moralfilosof framför alla andra.
Hans uttryck ”Den osynliga handen” har använts av många marknadsfundamentalister för att försvara idén om en helt oreglerad marknad. Låter staten bara marknaden vara ifred, så löser sig alla problem av sig själv. Tanken är att den som följer sitt egenintresse automatiskt gynnar samhällets intressen, som vore hen led av en osynlig hand.
Men Adam Smith nämner bara ”Den osynliga handen” en enda gång i sin text. Dessutom talar han specifikt bara om hur inhemsk produktion oavsiktligt gynnas i stället för utrikes produktion. Det är till att ha tunt på fötterna till försvar för en nattväktarstat.
Däremot beskrev Smith i samma bok, sida upp och sida ner, vikten av en aktiv stat, och att det var av största vikt att mäktiga kapitalägare visade en särskild hög moral. Med makt följer ansvar.
Själv föredrog Smith sitt verk ”Teori om de moraliska känslorna”, en bok som utökades och omarbetades sex gånger innan han var nöjd. Det var en bok som Adam Smith värdesatte betydligt högre än ”Nationernas välstånd” som Smith ansåg borde läsas som ett komplement till ”Teori om de moraliska känslorna”.
Gå inte på historien om Adam Smith som det ekonomiska geniet, nyliberalismens källa, liberalismens fader eller libertarianismens profet. Adam Smith var i första hand en moralfilosof – inte ekonom – och han förespråkade en stark stat.
Så när vi nu har frikänt Adam Smith och John Stuart Mill från det nyliberala kaos som råder idag, kan vi gå över till att prata om dem som bär skulden: Annie Lööfs förebilder; Margaret Thatcher, Milton Friedman, och som lök på laxen: egoismens översteprästinna Ayn Rand: en författare som enligt egen utsago förändrat Annie Lööfs liv.
Milton Friedman var nobelpristagare i ekonomi, vilket stärker argumentet att nationalekonomi är en pseudovetenskap. Alternativt att ekonomipriset inte är ett riktigt nobelpris. Å andra sidan finns ju ett nobelpris i litteratur, så fiktion är ju inget hinder.
Friedmans käpphäst var avregleringen: staten bara ska lägga sig i när det är absolut nödvändigt, om folkets och nationens överlevnad kräver det – nationens bästa kommer av fria marknader och allt dåligt kommer sig av statens inblandning.
Han fick en möjlighet att testa sina teorier i praktiken – i Pinochet-diktaturens Chile. Ett perfekt försökslabb, I en militärdiktatur kan man med diktatorns goda minne göra som man vill, och ingen vågar protestera. Resultatet blev hyperinflation, massarbetslöshet och rent av svält. Friedmans svar på detta misslyckande var att man inte hade varit tillräcklig hård, inte avreglerat tillräckligt, inte låtit marknaden vara tillräckligt fri.
Det är någonting vi känner igen från idag. Alla problem ska lösas med sänkta löner, sänkta skatter, och mer privatiseringar av välfärden. Milton Friedmans ande är i högsta grad levande, och hans lärjungar är precis lika oemottagliga för verklighetens resultat som han själv var.
Nästa förebild för Annie Lööf är Margaret Thatcher.
Som huvudintressen hade Thatcher privatisering. Hennes svar på Storbritanniens ekonomiska kris under 80-talet var att sälja ut statliga industrier och att använda polisen för att bekämpa fackföreningar. Under tiden steg inflationen till 9%, och arbetslösheten nådde nivåer som inte skådats sedan 1930-talet. De drabbade fick skylla sig själva.
Idag är Thatcher fortfarande en nyliberalismens idol. Den ökade ekonomiska ojämlikheten under hennes regim ses som något att sträva efter och avregleringen av finansmarknaden som ett ideal, trots att vi under 2000-talet fick betala priset genom börskrasch på grund av ohämmat mygel.
Den tredje ”influencern” som påverkat Annie Lööf är författaren Ayn Rand.
Alisa Zinovievna Rosenbaum, främst känd under pseudonymen Ayn Rand, var uppfinnaren av en filosofi hon kallade “objektivism”, ett tankebygge som upphöjer själviskheten till ideal och betraktar altruism som omoralisk.
Boken ”Och världen skälvde” ändrade Annie Lööfs syn på världen enligt vad hon själv har sagt. Vad handlar då den här boken om?
Och världen skälvde skildrar hur samhället består av en liten grupp driftiga människor(?) och en stor mängd snyltare. Boken är en hyllning till en uttalad egoism på det individuella planet och av/för kapitalismen som styre på samhällsplanet.
Boken innehåller en skildring av hur samtliga omkomna i en tågolycka förtjänade sin död genom att vara parasiter och därmed ha bidragit till olyckan. PÅ listan över rättfärdigt avlidna fanns en professor, en kritiker av kapitalism, en egenföretagare och alla /övriga ombord som delade deras åsikter.
En lista på personer som förtjänade att dö som likaväl kunde varit skriven av dagens yttersta höger.
Idag ges Ayn Rands böcker på svenska ut av Svenskt näringslivs propagandaorganisation Timbro.
Resultatet
Detta är alltså det tankegods som nyliberalismen dragit in i det svenska samhället och som format marknadsfundamentalisternas politik för ekonomi och arbetsmarknad.
Resultatet har blivit att vård, skola och omsorg, och socialpolitik fullständigt har kollapsat. I kölvattnet av nyliberalismens Titanic känner många ett utanförskap och att ingen lyssnar på dem.
Nyliberalismens framgångar har gett oss Sverigedemokraterna vars väljares främsta kännetecken inte är rasismen, utan rädslan. Rädslan för att mista arbete, att bli utförsäkrad, att bli fattig. Fascismens retorik pekar ut “de främmande” och hoppas att vi ska ta ut vår ilska och frustration på dem. Men det är ett felaktigt mål. Fienden är nyliberalerna. Visserligen är nyliberaler inte onda människor, men de bär på ett tankegods som främjar ondskan och som är oerhört skadligt för samhälle och människor.
En Human Framtid
Om vi vill stoppa den nyliberala faran och få till en förändring, så krävs det att alla goda krafter går samman. –Erkänn goda idéer! Även om de skulle komma ifrån “fel” parti. Ett enskilt parti mäktar inte med det systemskifte som krävs för att rädda välfärdsstaten.
Nyliberalismen, New Public Management och oreglerade marknader måste förpassas till historiens skräphög där skadliga ideologier hör hemma.
Vi kan bara skapa en human framtid tillsammans.
Mats Leijon
Socialist Javisst 