Är Historien slut?

March 2, 2013Jag blir nostalgisk när jag tänker på svunna tider, då politiska diskussioner handlade om ideologier, inte om vems fel den senaste uppkomna krisen är.

Det fanns en tid då vi diskuterade, läste, och lärde oss om konservatism, liberalism, socialism, nationalism, och fascism.

Jag saknar den tiden, och tänkte därför ta ett steg tillbaka och lämna diskussionen om vem som är rasist eller nazist, vem som äger ”sanningen”; gammelmedia, eller alt. Media?

Jag tänkte gå tillbaka till grunderna, idéerna som skapade, på gott och ont, det samhälle vi har i dag.

Det kommer att bli en lååång text, men nu har du börjat, så du får skylla dig själv. Du tänker väl inte hoppa av?

MomopolLite konservatism är bra för magen.

Vi kan alla må bra av lite konservatism ibland, så att vi inte slänger ut barnet med badvattnet.
En tröghetsfaktor som får oss att tänka ett varv till innan vi rusar iväg och genomför förändringar som verkade bra vid första anblicken. Lite konservatism är inget att rynka på näsan åt.

Men det är ju just det som de konservativa gör, rynkar på näsan. Aktivt konservativa (låter konstigt), jag menar konservativa politiker och tankesmedjor dag, ser sig nog snarare som revolutionärer än som bevarare av det gamla. Nya Moderaterna är inte bara ett namnbyte, det är ett ideologiskt skifte från bevarande av det gamla till ett nytt paradigm: Nyliberalismen. Det innebär visserligen en återgång när det gäller en omfördelning av makt från arbetare till kapitalet, men det finns också nya inslag som vi tidigare inte har sett, som ett obegränsat, fritt flöde av kapital från en plats till en annan i världen. Jag återkommer till vad det innebär för dig och mig.

Vem fan är inte liberal?Liberaler

Åtminstone om definitionen innebär att vi är fria att utvecklas och göra vad vi vill, så länge våra handlingar inte inkräktar, eller begränsar någon annans frihet.

Det är väl ingen som kan protestera mot individens frihet? Problemet för mig uppstår när man definierar ett motsatsförhållande mellan individen och en stark stat.
Man menar att en stark stat begränsar individens frihet, att t.ex. beskattning är stöld. Att staten inte har någon rätt att beslagta individens surt förvärvade slantar.

Man har i alla fall under århundradena kommit fram till en slags kompromiss som de flesta liberaler är villiga att leva med.  Man har insett att staten är nödvändig om vi ska kunna leva tillsammans i större grupper, i städer, och i nationer.

Vi har skapat det s.k. sociala kontraktet där vi är villiga att bidra som individer till kollektivet även om vi inte skulle ha en omedelbar egennytta av det. Vi inser att gemensam solidaritet ger en grundtrygghet för oss alla.

Sen kom Milton Friedman och Nyliberalismen…

Jag är medveten om att idéerna är betydligt äldre än så, men för mig innebär Milton Friedman ett vägskäl. Han, och Chicagoskolan har varit aktiva sen 60-talet.

Friedmans teorier om att statliga regleringar är roten till allt ont och att avregleringar löser allt har ställt till mycket elände. Han menade att individens egenintresse skulle vara vägledande, och att den s.k. osynliga handen skulle skapa välstånd för alla.

Friedman fick ett unikt tillfälle att testa sina teorier i verkligheten då han blev ekonomisk rådgivare åt Pinochet regimen i Chile. I en militärdiktatur kunde teorierna förverkligas utan demokratitjafs och fackföreningar. Resultatet blev massarbetslöshet, superinflation och enorma klyftor mellan fattiga och rika. När Friedman kritiserades, så menade han att misslyckandena berodde på att militärjuntan inte hade varit tillräckligt hänsynslös. Det behövdes ännu hårdare tag för att människor skulle bli lyckliga.

Jag är medveten om att min beskrivning är svepande och slarvig. Jag hade behövt en hel bok för att täcka in alla aspekter. Men eftersom jag är lat, så rekommenderar jag hellre Naomi Kleins utmärkta bok ”Shock Terapi”

Det är den här teorin som de flesta ”Liberala” partier bekänner sig till i dag. Det är också dessa idéer som ligger bakom många konservativa partiers skifte från konservativa till liberalkonservativa. Nyliberalismen passar dem som handen i handsken.

Minsta krav från medborgare och partier om rättvisare fördelning av resurser och minskade klassklyftor möts med hot om företags, och kapitalflytt. Det är det som menas med att vi ”måste” ta hänsyn till ”marknaden”

Fri rörlighet och frihandels avtal låter väl bra? Det har ju ordet fri i namnet. Ett Liberalt ledord.

Men vem är det som har blivit fri? Inte individen.

Är det den ensamstående mamman med ett dåligt deltidsjobb som har blivit fri? Kan hon hota med att flytta sin arbetskraft och kompetens och hon inte får sina krav uppfyllda? Knappast. Hon sitter där hon sitter.
Är det den 55-årige fabriksarbetaren som inte längre behövs på arbetsmarknaden som Nyliberalismen har frigjort? Knappast. Han sitter där han sitter.
Är det ungdomarna som inte har tillräckligt bra betyg för att kunna fortsätta studera som har nytta av friheten att studera var som helst inom EU? Knappast. De sitter där de sitter.

Det är internationella storbolag som bestämmer att den ensamstående mamman måste vara tillgänglig dygnet runt för påhugg på vikariat. Att hon inte ska få en trygg tillsvidareanställning. Marknaden har nämligen bestämt att trygghet är olönsamt, och eftersom alla arbetstagare per definition anses lata, så är piskan ett bättre redskap än moroten. Det återspeglas också i våra ”trygghetssystem” där kontrollen av den fattige arbetslöse prioriteras framför individens behov.

Det är de internationella storbolagen som definierar arbetsmarknaden för vår 55-årige fabriksarbetare. Det är inte hans skuld att arbetet flyttar till ett annat land, men vi kan blanda bort korten om vi definierar honom som arbetsovillig och oförmögen att skaffa sig ny kompetens 10 år innan pensionen.

Det är de vinstdrivande skolorna, som istället för att optimera undervisningen, optimerar vinstuttagen. Det är inte eleverna utan gymnasiebehörighet som gynnas av Erasmusprogrammen. Klyftorna ökar.

Och ändå är det den här fria marknaden som liberaler, konservativa, och på sistone även socialdemokrater bekänner sig till. Lyfter vi bara bort regleringar, så reglerar sig marknaden själv på bästa sätt. Det är naivt. Det är orättvist, och att fortsätta på samma sätt definierades av Einstein som galenskap.

Det behövs en stark stat för att hålla rövarkapitalisterna i örat. Jag säger inte att alla kapitalister är sådana, men vi går sönder som samhälle och stat om vi inte håller reda på de svarta fåren.

Socialist, javisst!Socialist

Socialismen i Sverige som den definieras av Vänsterpartiet är mitt sorgebarn.

Jag röstar på Vänsterpartiet, men det är ett parti som står stilla och stampar på 6-8%

Vänsterpartiet belastas av sin kommunistiska historia.
Vänstern har som parti gjort upp med sin historia på ett sätt som vi inte alls har sett från SD och deras nynazistiska rötter.
Men hos den vanlige väljaren sitter stämpeln kvar. Det är aldrig mottagarens fel när information inte når fram. Det är avsändarens ansvar. Och jag anser att vänstern har misslyckats totalt med att förklara för medborgarna, skillnaden mellan kommunism och socialism.
Istället har man koncentrerat sig på att vara pragmatiska. Att visa människor att vänstern är kapabla att regera. Man har visat stor kompetens i de kommuner där man samregerar, och har varit duktiga på att få igenom krav i förhandlingar med en regering som inte vill ta i dem med tång.
Gratis glasögon till barn är bra, men det hade varit bättre om alla hade haft råd att köpa sina egna glasögon. Vi behöver inte fattighjälp, vi behöver rättvisa!

Jag skulle kunna skriva mycket om hur jag tycker att identitetspolitiken inom vänstern skadar rörelsen, men det blir för långrandigt. Om någon blir upprörd över mina påstående, så får de väl ställa mig till svars på FB eller andra forum, men jag tycker att det hade varit bättre att se framåt, istället för att slänga in ytterligare en pinne i brasan i diskussionen om diskussionen.

Nationalism skulle kunna vara något positivt.Sverige

För att ni ska förstå vad jag menar ska jag dra en kort definition av nationalismens huvudinriktningar.

Det finns två huvudinriktningar: Ius Sanguinis Blodets rätt, och Ius Soli, jordens rätt.

Blodets rätt definierar nationen som en kulturell hegenomi med ett långt historiskt släktskap.
Det är SD:s favoritdefinition där en invandrare aldrig kan bli riktigt svensk.

Jordens rätt definieras av landets gränser och lägger stor vikt vid rättigheter grundat i medborgarskapet.

Det är den definition jag själv föredrar. Det är en definition som skulle kunna utvecklas, men det är långt ifrån enkelt. Framförallt när man blandar in medborgarskap i ekvationen, vilket jag tror är nödvändigt.

Det är framförallt medborgarskapet som ger oss rättigheter och skyldigheter som medborgare, men långt ifrån alla som bor innanför nationens gränser är medborgare. Ska alla ha samma rättigheter oavsett medborgarskap?

Det är detta som ofta används i debatten om flyktingar, invandrare, och tiggare.
”Vi måste ta hand om våra egna först”

Den meningen används ibland på ett avskyvärt sätt, men den har också en poäng.

Det är lätt att säga att alla människor är mina ”egna” Men det är, om än moraliskt riktigt och fint på alla sått och vis, opraktiskt.

Om vi skulle försöka titta på det lite närmare, så är naturligtvis mina egna i första hand min familj, i andra hand mina vänner, i tredje hand min nation, och först i fjärde hand kommer resten av världen.
Det är en känslomässig definition som jag tror vi alla gör.

Det innebär inte att vi måste låta icke-medborgare svälta eller sova på gatan. Det regleras inte av medborgarskap utan av medkänsla och moral. Inte heller är diskussionen om våra ”egna” ett skäl för att hindra människor som flyr krig eller förföljelse från att söka asyl. Det är heller inte ett skäl att stänga våra gränser för människor som flyr fattigdom. Men nån ordning på torpet måste vi ändå ha.

Att vara medborgare innebär att ta ansvar för nationen och demokratin. Som medborgare får du rösta. Det är väl ingen som föreslår att icke-medborgare ska fä rösta?
Som medborgare har du, åtminstone i teorin, full tillgång till alla trygghetssystem. Ska alla som kommer till Sverige få full tillgång till alla system från dag 1? Är det rimligt, och är det praktiskt, och är det rättvist? Det är frågor som måste kunna diskuteras utan att få stämpeln rasist. Tvärtom så tror jag att en sådan diskussion motar rasismen och främlingsfientligheten i grind.

Naturligtvis behöver alla tillgång till sjukvård, skola, tak över huvudet, och mat i magen. Ironiskt nog har frågan om hemlöshet aktualiserats av flyktingar på ett sätt som åratal av opinionsbildning om hemlöshetsproblematiken inte har lyckats med. Om vi lyckas lösa bostadsbristen, så kan vi tacka ”flyktingkrisen” som satt eld i baken på ansvariga politiker.

Alla som kommer hit bör få en möjlighet att bli medborgare. Vilka krav ska vi ställa? Hur kan vi underlätta processen? De som flyr med intentionen att återvända en dag till hemlandet, bör ges möjligheter att skapa sig ett gott liv här, även om det skulle vara temporärt.

Jag har inte alla svar när det gäller medborgarskap och trygghet, men jag hoppas vi kan samtala om det på ett sansat sätt.

Behöver vi en nation överhuvud taget? Varför inte bara riva alla gränser?

En nation är fiktion, en berättelse, men den är nödvändig. Det finns många berättelser. Förutom nationen så finns berättelsen om pengar. En annan är berättelsen om mänskliga rättigheter.

De är alla fiktion, berättelser vi har kommit överens om att tro på. Utan dessa hade vi inte kunnat leva tillsammans i stora grupper. I samma ögonblick vi bestämde oss för att leva tillsammans i grupper större än 100-150 personer där vi alla kände varandra var vi tvungna att skapa berättelsen om en nation. Utan den berättelsen, ingen gemenskap eller gemensamt ansvarstagande. Jag känner inte alla 10 miljoner som bor i vårt land, men jag känner en gemenskap i alla fall genom berättelsen om Sverige.

Vi har beslutat os för att tro på fiktionen pengar. Pengar är papper med siffror på. Slutar vi tro på dess värde som betalningsmedel, får vi återgå till byteshandel.

Mänskliga rättigheter ger oss en moralisk kompass. Det är en berättelse som möjliggör samexistens med människor vi inte känner. Det är en berättelse som skapar tolerans och en viss trygghet.

 

Angry mobVarför klarar vi inte av att utplåna nazismen?

Nazismen har alltid funnits och kommer alltid att finnas, inte alltid under samma namn, men med samma grundidé med tron på en stark ledare, och med rädslan som motivator. Den är en katalysator för alla som känner sig förfördelade, orättvist behandlade, och som har en idé om att alla inte är lika värda. En stark ledare ska ställa allt tillrätta.

Det är en idé sprungen ur fascismen. Den kommer alltid att ha en förankring hos ett fåtal, men vill man att den ska spridas, så är en bra metod att öka klyftorna mellan fattiga och rika, att inte lyssna på dem som har det svårt, att berika sig själva. I ett gott och rättvist samhälle kommer det fåtal nazister som inte kan överge rasteorierna att sitta i en cykelkällare och smygheila.

Vad gör vi nu?DSC_0375

När Sovjetunionen föll myntade Francis Fukuyama begreppet ”Historiens slut” Nu regerade liberalismen och skulle så göra till tidens ände. Det är ovanligt korkat t.o.m. för en ”expert”

Om nu inte konservatismen eller socialismen fungerar, och vi utropar liberalismen till sanningen och svaret på alla våra problem. Ska vi då bara sitta på rumpan och titta på medan nyliberalisterna förstör vår värld? Är liberalismen det optimala? Är vi verkligen så fantasilösa?

Jag tror mer om människan än så. Jag hoppas att vi kommer att utvecklas. Ta död på gamla berättelser som inte fungerar, och skapa nya.

Hur ska vi förhålla oss till det faktum att överskottet på arbetskraft i världen bara kommer att öka?
Hur kan vi omdefiniera skyldigheter och rättigheter, där lönearbete i dag både definieras som en rättighet och som en skyldighet?
Vilket är viktigast? Att hyra ut våra kroppar till lönearbete, eller ska vi fokusera på att bevara vårt enda jordklot till kommande generationer?

Kan vi skapa välstånd genom att dela med oss, och nöja oss med mindre för egen del?

Bör vi skapa större gemensamma nationer för större rättvisa, eller är svaret att vi isolerar oss och tar hand om ”våra egna”

Kan vi skapa ett EU där ALLA inom EU:s gränser har samma rättigheter och skyldigheter, och vad gör vi med dem som står utanför stängslet och vill komma in i värmen och gemenskapen?

Bör vi skapa en Världs Union istället för EU?

Jag vet inte. Det enda jag vet är att vi måste börja tänka utanför ramarna annars går ramarna sönder.

Vi har en tendens att tro att som det ser ut nu, så kommer det alltid att se ut, men är man det minsta historiskt bevandrad, så vet man att stormakter förgås, och att nya skapas. Vi i väst är privilegierade nu, men hur kommer framtiden se ut? Kommer vi att kunna samarbeta, eller måste vi begå samma misstag om och om igen tills mänsklighetens sista kapitel är skrivet?

Vi kanske skulle börja med att samtala med varandra istället för att tävla i retorik?

Kan vi skapa ett ”Agora” där alla kommer till tals?

Ha de
Gnällgubben

 

 

 

 

Annonser
Publicerat i hemlöshet, Politik, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vi måste nöja oss med mindre

Simma i pengarJag hade ett samtal på Twitter med en person om skatter. Jag är ganska övertygad om att vi stod långt ifrån varandra politiskt. Det är oftast de samtalen som har en potential att bli intressanta.
Han sa något intressant. Han sa
”Tycker frågan om rot/rut borde diskuteras utifrån effekt, och utan ideologi.”

Jag tänkte för mig själv; hur diskuterar man vilket samhälle vi vill ha, utan att tala om ideologi?

Ideologi uttrycker väl de drömmar vi har om hur vi vill att samhället ska se ut?

Ideologi för mig, handlar om stora ord som moral, etik, rättvisa, och solidaritet.

Man kan förlora sig i små detaljer som Rut/Rot eller man kan prata globala frågor som klimatförändringar och handelsavtal. Men grunden borde väl ligga i hur vi behandlar våra medmänniskor?

Egentligen kan en ideologi som garanterar människans överlevnad uttryckas i en mening:

Vi måste nöja oss med mindre.

För att utsatta grupper ska få en skälig levnadsstandard så måste vi som har mer dela med oss.
Vi måste nöja oss med mindre.

Ska vi minska miljöförstöringen, så bör vi kanske inte flyga till Thailand på semester.
Vi måste nöja oss med mindre.

Ska vi kunna påverka multinationella företag, så måste vi vara beredda att bojkotta deras varor tillverkade på andra sidan jordklotet av slavarbetare. Istället får vi vara beredda att handla hållbart och rättvist till ett högre pris.
Vi måste nöja oss med mindre.

Vill vi att välfärden ska fungera för alla, så får vi vara beredda att betala för den.
Vi måste nöja oss med mindre.

Det är ingen mänsklig rättighet för oss att äta kött 7 dagar i veckan. Det förstör vårt jordklot.
Vi måste nöja oss med mindre.

Innan du börjar äta, så kolla in din grannens matskål. Är den fylld, så kan du börja äta. Annars måste du först dela med dig.
Vi måste nöja oss med mindre.

Men om vi ska nöja oss med mindre, så är det kanske bäst att börja i rätt ände.
Det är kanske inte i första hand den sjuke eller arbetslöse som behöver nöja sig med mindre.

Det är kanske den översta 1% som måste inse att det går att leva ett fullvärdigt liv även om man begränsar sig till tre bilar och två sommarställen.
Det går att nöja sig med mindre.

Det kanske är rimligt att människor som anlitar hjälp att rengöra poolen betalar fullt pris istället för att du och jag subventionerar det via vår skattsedel. Visst. De får lite mindre pengar i plånboken, men,
Det går att nöja sig med mindre.

Det är kanske fullt rimligt att internationella företag som verkar i Sverige även betalar skatt här. Visst påverkar det vinsterna, men,
Det går att nöja sig med mindre.

Det kommer att komma en tid där våra gemensamma resurser, runt om i hela världen är borta eller kraftigt begränsade.

Det kommer att komma en tid då delar av jorden har blivit obeboelig och vi måste lära oss att dela med oss av det som finns kvar.

Då är det bra om vi har lärt oss att;

Vi måste nöja oss med mindre.

Ha de
Gnällgubben

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jag är redo för 2018

ArguingFörsta dagen på det nya året, så ser jag tillbaka på det som varit, och det som ska komma.

Jag är fylld av kamplust, och jäkligt arg på mig själv för att jag har låtit mig distraheras av alla anklagelser mot #jagärhär

Som medlem i gruppen har jag fått ägna mycket tid åt att försvara mig och gruppen mot falska anklagelser och smutskastningskampanjer. Det har gjort att jag har haft mindre tid till att arbeta med riktiga, viktiga frågor.

Det har varit en medveten kampanj från högerextremisterna, och de har varit väldigt skickliga. Kudos.

Det är en naturlig reaktion att försvara sig när man blir oskyldigt anklagad för något. Men under tiden har hot, hån, homofobi, kvinnohat och rasism pågått utan att jag har haft energi till att försöka motverka det. Smutskastningen av #jagärhär har tagit alla mina krafter.

Det är slut med det nu. Ogrundade anklagelser och ren smutskastning kommer jag att ignorera.
Jag kommer istället att lägga min energi på att stödja dem som vill delta i debatten om ett bättre Sverige, men som inte riktigt vågat.

Jag kommer att stödja #metoo helhjärtat.
Jag kommer att protestera när människor av annan etnisk härkomst beskrivs som skadedjur och genetiskt predisponerade för våldtäkt.
Jag kommer att presentera fakta när personer presenterar osanna påståenden.
Jag kommer vinnlägga mig om ett respektfullt samtal med människor som inte tycker som jag. Det innebär inte att jag kommer att acceptera vad som helst. Jag är ingen dörrmatta.
Jag kommer att diskutera sakfrågor. Samtala om lösningar och förbättringar.
Jag kommer att envisas med att hävda att allt som inte fungerar i vårt samhälle, inte är invandrare och flyktingars fel.

2018 är ett viktigt år. Det är ett valår, och hatmånglarna är på krigsstigen. Fake news kommer att översvämma oss i försök att göra människor rädda. Det kommer att göras stora ansträngningar att distrahera oss från att diskutera sakfrågor. Verkligheten och kunskapen är nämnligen hatmånglarnas största fiende.

Men det kommer inte att fungera. 2017 var ett år då vi lärde oss. Nu är vi beredda.

Vi ses i kommentarsfälten, i diskussioner på arbetsplatser och på gator och torg.

Vänliga hälsningar från Gnällgubben. Stolt medlem i #jagärhär

Publicerat i Politik, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Nyårshälsning

Nyårsafton

Bara en dag som alla andra, men också ett år.

Ett år som vi granskar, bedömer, ångrar saker vi gjort, men också det vi inte gjort.

En dag, med ett nytt år framför oss. Ett år då vi lovar oss själva att saker ska bli annorlunda.

Vi ska bli snällare, godare, mer effektiva, disciplinerade.

Vi ska bli smalare, rikare, mer framgångsrika. Ett nytt år när alla ska se oss för de fantastiska människor vi egentligen är.

Jag har ett nyårslöfte. Eller egentligen inte ett nyårslöfte, utan ett nydagslöfte.

Jag lovar att inte se ett helt år framåt, eller bakåt.

Jag lovar att bara se ”Idag”

Det är Idag som är viktig.

Idag ska jag vara uppmärksam på hela världen. Jag ska lyfta blicken och se vem som behöver mig.

Idag ska jag vara uppmärksam på mig själv. Kanske jag en dag lär mig att vi hör ihop.

Idag ska jag förlåta. Jag börjar med mig själv, det är det svåraste. Att förlåta andra är lätt.

Idag är jag nöjd. Jag tror att jag är precis där jag ska vara. Skulle det visa sig att jag har hamnat fel, så var väl tajmingen fel. Chillar jag, så kommer jag fram förr eller senare.

Platsen jag pratar om finns inom mig. Allt finns där och har funnits där sen det ögonblick jag blev till.

När jag är hemma i min kropp och mitt förnuft och jag lärt mig förstå att min bråkiga granne bara var min själ som störde och förde väsen, så kan jag släppa in honom och göra honom till en nära vän.

Jag känner mig trygg. Jag känner mig glad, jag känner mig redo.

Jag önskar er alla detsamma. Det är ni värda.

God Ny Dag
Önskar Gnällgubben

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Hatkampanjen mot #jagärhär

Jag tänkte gnälla lite till över hatkampanjen som pågår mot FB-gruppen #jagärhär

Angry mobOm vi för ett ögonblick lämnar själva drevet, och fokuserar på varför det överhuvudtaget finns ett motstånd mot en grupp som arbetar för att alla ska våga göra sin röst hörda, så vet ju egentligen de flesta av ”kritikerna” att det inte alls har att göra med språkbruk, eller metoder att göra.
I stället handlar det om positionering. Högerextremister och populister har tappat mark i debatten, och det tänker de inte acceptera stillatigande.

Man kan ju fundera över varför de så aggressivt försvarar sin ”mänskliga rättighet” att hota sina motståndare på sociala media. Varför är det viktigt för dem att i fred få utöva hets mot folkgrupper?
Varför ondgör man sig över en förlorad rätt att hota de kvinnor som vågar göra sin röst hörd med våldtäkt?

Svaret är ju att ett sådant debattklimat garanterar att motståndet lyser med sin frånvaro.
Vilken normal människa vågar gå in i ett kommentarsfält, som så fullständigt domineras av hat, hot, och människoförakt?

#jagärhär bildades för att bryta den här dominansen. För att konkurrera om utrymmet, och för att visa vanliga människor att det går att säga emot. Det är otäckt, men är man några stycken som stödjer varandra, så går det lättare.

De som deltar i det här drevet mot gruppen hävdar att de censureras och att deras yttrandefrihet kränks. Till en viss del kan jag ge dem rätt. De censureras, men inte av #jagärhär utan av Svensk lag.
Man får faktiskt inte säga vad som helst i det här jävla landet.
Man får inte hetsa mot folkgrupp. Det finns regleringar i PUL som förbjuder viss publicering av personuppgifter. Det är förbjudet att uppmana till våld. Det finns lagar mot förtal.

Att ge sig på #jagärhär för att medlemmar i gruppen anmäler lagbrott skulle jag vilja likna vid att kalla en person som anmäler ett brott för angivare.

Metoderna för att försöka tysta gruppen kommer att bli värre i takt med att de blir mer desperata.
Just nu består metoderna mest av lögner som upprepas i det oändliga, men i takt med att de tappar mer och mer utrymme, så kommer trycket att öka och metoderna bli aggressivare.

Vår styrka är vårt antal. När det känns som att det är för mycket så kan vi som individer ta en paus. Det finns utvilade medlemmar som kan ta över.
Vi har också ett stöd hos allmänheten. I stort sett varenda journalist, författare, musiker, konstnär, skådespelare, och frivilligarbetare som deltar i den offentliga debatten, stödjer oss.

Våra motståndare har en enkel förklaring till detta: De är kommunister och landsförrädare hela bunten! 😊

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i Politik, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Propagandakriget

Det pågår ett propagandakrig. Megafon

Det primära syftet är att utmåla läget i Sverige som mycket värre än det i verkligheten är.
Man återanvänder nyheter som redan när de publicerades för tio år sedan var lögner och överdrifter, och som naturligtvis fortfarande är det i dag.

Man fotoshoppar bilder. Man klipper och klistrar i intervjuer, och framförallt upprepar man sig om, och om igen.
” om en lögn upprepas tillräckligt ofta blir den sanning” Man brukar ge cred till Hitlers Propagandaminister Joseph Goebbels för det här uttalandet, men det finns inga bevis för detta.
Hur som helst, så finns det mycket sanning i det. Får man dagligen höra om
”NoGo-Zoner, ökad brottslighet, terror, och olika konspirationsteorier, så tänker man kanske ”ingen rök utan eld”

Är man inte engagerad i samhälls- och demokratifrågor, så kanske det här propagandakriget försiggår i periferin, man kanske knappt lägger märker till det. De flesta av oss har ju faktiskt andra saker i vårt liv som engagerar oss.

Men om man som jag, engagerar sig i FB-gruppen ”Jag är här”, så blir det väldigt konkret.

Det sekundära målet för detta propagandakriget är nämligen att erövra och behålla plats på sociala media. Man har under många år varit den dominerande rösten på den här arenan. Alla som velat ge sig in i debatten och presentera en motbild har skrämts bort med hot och trakasserier. Plötsligt dök #jagärhär upp, och allt förändrades.

Plötsligt fick alla horribla påståenden om läget i landet mothugg genom förnuft, logik, fakta, källkritik, och framför allt; en trevlig ton, som inbjuder till ett samtal där alla ska känna sig välkomna.

Det kunde naturligtvis inte accepteras av dem som trodde de hade ensamrätt till arenan på sociala media. Man gick till attack med lögner och rena hot mot medlemmarna i jag är här.
Men framför allt så använder man sig av ”tvärtom språket”

Arbetar man för demokratiska värden, så kallas man terrorist.
Arbetar man för att alla ska våga uttrycka sin åsikt, så kallas man förtryckare av åsiktsfriheten.

En annan strategi är att misstänkliggöra. Enligt dem, så är jagärhär avlönade av regeringen, IS, Soros, Ryssland, och den internationella judendomen. (jag väntar fortfarande på nån löneutbetalning)

Ni hör själva hur horribelt det är, men ” om en lögn upprepas tillräckligt ofta blir den sanning”

Jag är säker på att det kommer att bli mycket värre innan det blir bättre. Våra motståndare börjar bli frustrerade. Vårt hårda arbete har gett resultat. Fler och fler vågar ge sig in i debatten, och vår grupp växer. Ägarna till de olika plattformarna har dessutom börjat uppmärksamma problemen och skärper sina regler för att alla ska våga delta i debatten.

Om jag får önska mig en sak av er som inte deltar i debatten, så är det detta: Var kritiska. När någon postar nån ”nyhet” i ert flöde, så ställ frågor.

Är det rimligt att detta har hänt?

Var kommer ”nyheten” ursprungligen ifrån?

Vem är avsändare?

Vad är syftet.

Välkomna in i samtalet. Det är viktigt för demokratin att vi är välinformerade.

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i Politik, Religion, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Kan vi sitta ner å snacka om det här?

Metoo#metoo träffade mig som ett slag i magen, eller en spark på pungen kanske är en lämpligare metafor med tanke på ämnet.

Efter den inledande chocken över hur många som drabbats, så började jag fundera. Är jag en av förövarna? Mitt ärliga svar blir att jag vet inte.

Jag tror inte det, men om jag tror fel, så vore jag tacksam om någon ville tala om det för mig.

Det är många nu som uppmanar män att reflektera över sitt beteende, och att samtala med andra män om de normer som har format oss. Det är jättebra, men det krävs mer än så.

Vi män behöver också samtal med kvinnor om gällande normer, och varför det ser ut som det gör.

De flesta av de män som nu har visats upp i offentlighetens ljus är män med makt. Övergreppen mot kvinnor har skett utifrån en maktposition där kvinnor kanske inte har vågat säga ifrån av rädsla för att bli mobbade, utfrysta, eller förvägras karriärmöjligheter som de, baserat på deras kompetens, borde ha fått. Det är tufft att ta en konflikt med chefen, det gäller även oss män.

Men de flesta män som förgriper sig mot kvinnor befinner sig inte i den positionen. De har ingen makt över kvinnors karriärs möjligheter. Lik förbannat begår vi övergrepp och kommer undan med det. Hur? Varför?

Innan jag fortsätter, så vill jag att ni förstår att jag inte hävdar någon expertis inom området. Jag är inte psykolog, eller beteendevetare. Jag är bara expert på min egen upplevelse av mina relationer till, och med kvinnor.  Därifrån går jag vidare med mitt resonemang och mina frågeställningar, och hoppas att jag har skapat en disclaimer som gör att jag slipper anklagelser om generaliseringar och förenklingar.

Vad har format mig, och vilken påverkan har kvinnors attityder till hur en man ska vara haft på mig, jämfört med hur andra män i min närhet, och i min kultur har format mig?

Jag tror att kvinnor har format mig i mycket högre utsträckning än vad män har gjort.

Jag har alltid haft lätt för att få kvinnliga vänner, och det är med dem som jag har haft meningsfulla samtal. Jag har haft bra vänskapsrelationer med män också, men de har oftast byggt på mer av acceptans, kamratskap, och en slags lojalitet, men utan en djupare förståelse av människan bakom mannen. Undantagen har ju naturligtvis funnits, men oftast så accepterar vi bara de gränser som sätts upp, och har inte känt något behov av att ändra på det.

Förrän nu.

Nu kanske det skapas ett behov av samtal mellan män om vad som definierar vår manlighet, och om vi är nöjda med den definitionen.

Men inbilla er inte för ett ögonblick att det kommer att bildas ”mansgrupper” på varje arbetsplats. Att samtalsämnena på lunchen kommer att skifta från fotboll till hur vi ser på vår sexualitet och vår mansroll. Det kommer inte att hända. Vår generation är förlorad. En del kommer att försöka skärpa till sig, men de flesta skiter i vilket.

Men det kommer nya generationer, och det är där vi män behöver er kvinnor. Och vi behöver att även ni är självkritiska.

Jag har som sagt alltid haft lätt att få kvinnliga vänner. Jag har aldrig varit en sk Alfahanne. Jag har aldrig ”tagit för mig” Jag är passiv av naturen och av lathet. En betraktare, inte en aktör.

Det är okey. Med min egen måttstock mätt är jag väldigt mycket man, om nu det skulle vara viktigt. Jag är säker i min sexualitet. Jag har inte känt ett behov av att dölja mina känslor. Jag gråter lätt och är inte rädd för att visa det. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad andra män tycker om mig.

Men däremot bryr jag mig väldigt mycket om vad kvinnor tycker om mig. Jag vill också bli älskad och ha en kärleksrelation med en kvinna.

Vad säger då kvinnor i min närhet om ur en man ska vara?

I mina vänskapsrelationer med kvinnor har jag haft många långa samtal om deras relationer med män. De älskar att jag är en bra lyssnare. Jag förstår att de bara vill att jag ska lyssna utan att hela tiden försöka agera problemlösare. Problemen är de fullt kapabla att lösa själva. De vill bara att jag ska hålla käften och lyssna. Inga problem, det kan jag göra. Man vad lär jag mig om kvinnor i de här samtalen?

Jag har fått lära mig att de önskar att fler män var som jag. Sen går de tillbaka till den här mannen som ljuger, bedrar och förtrycker.

Jag har fått lära mig att en man är attraktiv om han tar initiativ. Visar vad han vill. Tar för sig. Dominerar.

Jag har fått lära mig att när man är förbannad på en man så kallar man honom bög. Ifrågasätter hans manlighet, och kommenterar storleken på hans könsorgan.

I förhållande har jag fått lära mig att om jag inte vill ha sex så är det något fel på mig. Män vill ju alltid, och kan alltid. Kan de inte alltid, så beror det på att de i hemlighet är bögar, otrogna, eller inte älskar sin partner längre. Det här har jag fått lära mig av kvinnor, inte män.
Därför har jag haft sex trots att jag egentligen inte ville, och jag har fejkat utlösning för att få det överstökat.

Därför tror jag det är viktigt att om vi ska kunna förändra mansrollen, att kvinnor pratar med män. Åtminstone med dem som är villiga att lyssna, och att även kvinnorna själva ifrågasätter vilka signaler de sänder ut. Nu menar jag naturligtvis inte hur de klär sig, eller hur många män de har sex med, utan vilka beteenden hos oss män som de belönar.

Hur definierar ni kvinnor en framgångsrik man? Vad vill ni ha av oss? Det styr vårt beteende i mycket högre grad än vad andra män tänker om oss.

Jag ser fram emot den dag då mansrollen omdefinieras. Jag vägrar bli macho. Jag är glad över att förstå skillnaden mellan sex och kärlek. För er som inte fattar skillnaden, så handlar sex om barnalstrande och orgasmer. Att älska handlar om närhet. Din partners doft. Hud som rör hud. Ögonkontakt. Inte penetrering.

Jag är nöjd med att vara en ”mjukis”

Se nu till att börja prata med varandra. Gör inte det här till ett krig mellan kvinnor och män.
Vi behöver varandra. Kan vi snälla hjälpas åt att fixa till det som har gått snett?

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i Politik, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Spanien, nationalism, och SD

PassportKrisen i Spanien mellan Katalonien och den Spanska centralregeringen får mig att fundera lite kring nationalism.

För många av oss har orden nationalism och nationalist en dålig klang. Ordet finns i nationalsocialism, och de som inte vill kalla nazister för nazister, använder gärna epitetet nationalist.

Men det finns ju många olika sorters nationalism, och berättelsen om nationalism, krävs för att skapa en nation, och därigenom ge förutsättningar för demokrati.

De två huvudinriktningarna av nationalism, är ius soli, jordens rätt, där nationen består av alla dess invånare oavsett etnisk bakgrund eller tillhörighet. En nationalism som alltså utgår ifrån territoriella gränser.

Den andra nationalismen är ius sanguinis, blodets rätt som utgår ifrån att nationen är just en kulturell enhet bestämd av långa historiska processer eller släktskap. Där kan inte vem som helst bli Svensk.
Den här nationalismen är den som SD föredrar. Vilket osökt får mig att tänka på den första historiskt belagda etniska rensningen som ägde rum i Spanien på 1400-talet, och där judarna fördrevs från Spanien just med hänvisning till ius sanguinis. Det flesta sökte sin tillflykt till det toleranta mellanöstern.

Katalonien har inte alltid varit en del av Spanien. Det finns ett eget språk och en egen kultur. Men dagens kris handlar om territorium d.v.s. ius soli. Man vill inte lämna ifrån sig en viktig del av Spaniens landmassa och rita om gränserna. Det är förståeligt, vilket också Katalonien strävan efter självständighet är. Jag hoppas det löser sig på ett fredligt sätt.

Skulle vi kunna överföra det här problemet till Svenska förhållanden? Ja, med lite god vilja och fantasi.

Skåne har inte alltid varit en del av Sverige, och viljan att bli självständig, eller återbördas till Danmark har alltid funnits. På skoj av de flesta, men på allvar av en del tokfransar.

På vilken grund skulle Sverige motsätta sig en Skånsk separation? Jorden rätt, eller blodets rätt?

Jag är säker på att Sverige skulle hävda nuvarande gränsdragning, inte en ”nedärvd svensk essens” som SD brukar hävda.

Om SD skulle få bestämma då?
Då borde gränser inte spela någon roll, eftersom ”essensen” finns hos människor, inte i delar av landet. Då kunde ju vi Skåningar enligt SD:s resonemang få vårt självständiga Skåne, medan de med Svensk ”essens” kunde flytta norrut.

Men jag tror att SD:s ställningstagande i den här frågan är ytterst flexibel, och handlar som alltid om invandring. Befinner sig den presumtiva invandraren utanför Sveriges gränser, så är det jordens rätt som gäller. Har invandraren slunkit in, så hävdas blodets rätt för att få ut hen igen.

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i Politik, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Jag, mig själv, och mina 16 samveten

I dag har jag skrivit en debattartikel om tiggeriförbud. Den blev uppskattad.confusion

”Varför skriver du inte om hemlöshet istället? Vi ska väl ta hand om våra egna först?”

Jag engagerar mig, och har skrivit en massa om hemlöshet. Det ena utesluter väl inte det andra?

”Men HBTQ frågor skiter du i! Typiskt av en representant för normen”

Har inte skrivit något, men handgripligen, på gatan, och i mitt umgänge försvarat deras rättigheter.

”Spelar ingen roll så länge som du inte är medveten om den patriarkala grund som utgör det samhälle vi lever i. Kallar du dig Feminist?”

Ja, det gör jag. Det är mycket jag inte har koll på, men jag försöker lära mig, och reagerar instinktivt mot allt jag upplever som orättvist.

”Och medan du håller på och duttar med en massa små frågor, så håller jorden på att gå under av miljöförstöring!”

A men nu får ni väl lägga av! Alla är väl medvetna om klimathotet? Jag kan fan inte rädda sälar, samtidigt som jag försöker förmå kommunerna att bygga billiga bostäder. Dygnet har bara 24 timmar och åtta av dem måste jag jobba för att ha tak över huvudet och mat på bordet. Man måste väl prioritera?

”Ja, våra fattigpensionärer har du tydligen lyckats prioritera bort fullständigt. Inte ett ord om dem”

Suck! Glöm inte världssvälten. Den har jag valt att skita i fullständigt för tillfället.

”Gör du dig lustig över att folk svälter ihjäl på grund av landgrabbing, krig och miljöförstöring?”

Nej. Jag gör mig lustig över dig och dina pekpinnar.
Du har förresten glömt rasism, invandring, EU, brottslighet, sjukvård, skola och arbetslöshet.
Vem är du som ska bestämma vad som är viktigt? Jag kan inte göra allt, men jag gör så mycket jag orkar med. Passar det inte, så skiter jag i allt å går hem och lägger mig.

”Typiskt liberal. Ingen äkta känsla för kampen. Ger upp vid minsta ifrågasättande”

Och ni har ingen äkta känsla för människor. Undrar hur många som har gett upp på grund av ert käbbel. Ge fan i att klanka ner på andra, och led genom exempel, inte genom gnäll.

Nu har jag inte tid med er längre. Jag ska hjälpa min gamla mamma att handla, åka hem och laga middag, studera för att lära mig hur saker och ting fungerar, och jobba natt på ett härbärge.
Vad ska ni göra?

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i hemlöshet, Politik, Religion, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tiggeriförbudet handlar inte om värdighet

Publicerad i DN 2017-10-02
https://asikt.dn.se/asikt/debatt/ett-tiggeriforbud-handlar-inte-alls-om-vardighet/

”Idén om att införa tiggeriförbud har inget med omsorg av de utsatta romerna att göra. Tiggeriförbudet handlar om att man vill att slippa se dessa människor i ens direkta närhet.”

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kommer jag alltid vara ensam?

Jag är 5 år. Jag sitter på köksgolvet och leker. Det är eftermiddag. Snart kommer Pappa hem från jobbet.  Jag hör ytterdörren öppnas, och jag får genast ont i magen. Är Pappa arg idag?
Har han den där rynkan mellan ögonbrynen som innebär att jag bör försöka vara osynlig? Slamra inte med besticken, och ät inte för fort. Börjar Pappa harkla sig och klia sig i bakhuvudet, så är det redan försent.

Jag är sju år och har precis stått inför klassen och berättat ett minne från Jul-lovet.
Fröken berömmer mig. Hon tycker jag ska bli författare. Oj va mycket stryk jag fick på rasten.

Jag är tio år, och gör mig i ordning för att gå till skolan. Det finns tre vägar till skolan.
Över staketet in på granngården, sedan fri passage till skolan. Genom källaren och ut genom källarfönstret, så har jag skjutit upp mina bekymmer fram till första rasten.
Den tredje vägen är egentligen det bästa alternativet. Ut genom ytterdörren och fram till de som väntar på mig, kanske lika bra att få det överstökat. Men jag väljer aldrig den vägen. Jag är inte rädd för att slåss. Börjar faktiskt bli ganska bra på det. Jag är bara så trött, jag orkar inte. Deras öknamn på mig är till och med löjliga i en tioårings öron. Jag börjar förakta dem. Förakta deras feghet och gruppmentalitet.
Kommer jag alltid vara ensam?

Jag är tolv år, och jag behöver inte ta några omvägar längre. Jag kan slåss.Fist Jag kan naturligtvis inte klara av ett helt gäng, men efter att jag väntat ut mobbarna en och en utanför deras portar, och slagit dem tills de grät och ropade på mamma, så har jag fått vara ifred. Jag har börjat hänga med äldre killar. De får också stryk när det behövs, men oftast är det inga problem. Jag anses vara farlig, obalanserad, kanske lite knäpp.

Jag är tretton år och har börjat högstadiet på en ny skola. Nu börjar det om. Klockan ringer ut efter sista lektionen. Jag mjukar upp ben och axlar. Jag vet utan att behöva titta efter. De står där och väntar på mig. De ska lära den nya killen en läxa. Visa vem som bestämmer. Jag vinner alltid. Ta ut den störste, så springer resten. Nya killar nästa dag. Varje dag, jag hinner bli fjorton innan det slutar.

Jag är fjorton år, skiter i skolan, och behöver aldrig slåss om jag inte vill. Men det vill jag oftast.
Jag har ett hat inom mig som måste komma ut, annars dör jag. På riktigt. Jag kommer att dö.
Det räcker med en blick, eller en kommentar så smäller det. Jag gråter inombords medan jag misshandlar. Jag skriker så högt för mig själv att det borde höras av alla; Förlåt! Det är inte du, det är jag! Ge mig din smärta och din blodiga mun. Slå ner mig! Kan du inte bara döda mig!

Jag lämnar både skolan och stan. Bryr mig inte om var jag hamnar. Hamnar i ett kollektiv där de flesta är för påtända för att inse att jag bara är ett barn. Röker på. Mediterar. Blir kysst för första gången, och får sedan lära mig allt jag behöver veta. Kött är mord. Livet är okränkbart. Låt ingen tala om för dig hur du ska vara.

Jag är 20 år. Tjänar pengar. Inte alltid ärligt. Jag är känd för att vara våldsam när det behövs, men snäll för det mesta. Jag har en egen lägenhet, och någon som älskar mig, tror jag. Känner inte att jag förtjänar det.

Så småningom blev jag nästan normal. En riktig svenne. Idag har jag vuxna barn och har blivit fet och gråhårig. Barnen säger att jag har varit en fantastisk pappa. Jag hoppas det. Jag har verkligen försökt.

Vad var frågan igen? Varför jag bryr mig? Jag är ju varken Jude, eller Muslim. Varken gay, eller kvinna. Jag är en priviligierad vit man. Varför jag bryr mig frågar du? Du undrar om jag samlar godhetspoäng?

Jag ska svara.

Jag är fem år. Jag sitter på köksgolvet och leker. Det är eftermiddag…

Ha de
Gnällgubben

 

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Den mäktiga godheten

HeartGodhet, medmänsklighet, solidaritet, kärlek, handhjärtan, och kramar.
Ord, symboler, och handlingar som gör högerextremisterna rosenrasande. Och jag förstår dem. Det är oerhört mäktiga motståndare till deras dystopiska världsbild. 

Men det räcker inte med ord. Vi måste handla också. Det räcker inte att protestera mot onda handlingar. Vi måste visa upp ett alternativ. 

Godhet, kärlek, och medmänsklighet kan vi inte lagstifta om. Det är vårt ansvar som individer att i vår vardag, visa på en annan möjlig värld. 

Det ligger på oss som individer, och därför kommer jag inte att skriva ett enda ord här om vad jag tycker att NI ska göra, eller inte göra. Jag tänker endast berätta om vad jag tänker göra. 

När tiggaren körs bort av polisen, kommer jag att sätta mig och tigga åt hen, i hens ställe. 

När en Muslimsk kvinna blir kränkt på bussen, kommer jag att hjälpa en gammal tant, bära hem matvarorna. 

När en pensionär blir rånad i sitt hem, kommer jag att volontära på en flyktingförläggning. 

När rasister skriker rasistiska slagord mot människor som demonstrerar för att få stanna i Sverige, kommer jag att sätta mig ner å fika med killen på jobbet som ingen vill prata med för att han röstar på SD. 

När ett barn nätmobbas, kommer jag att ringa på hos den gamla tanten på våningen ovanför, och fråga om hon behöver nåt när jag ändå ska gå och handla. 

När någon som är sjuk inte får beviljat sjukersättning, kommer jag att lägga alla varor på bandet i mataffären med streck-koden åt rätt håll, så den stackars kassörskan inte sliter ut sina armar i förtid- 

När någon sparkar omkull en tiggares kopp, kommer jag att samla ihop alla pengar jag kan avvara, och lägga dem i hens kopp. 

När en nazist under en demonstration blir isolerad från sin grupp, och riskerar att misshandlas av motdemonstranter, kommer jag att skydda hen med min egen kropp. 

Jag är mäktigast i hela världen. För jag har kärleken, godheten, och medmänskligheten bakom min rygg. Jag är oslagbar.

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i Politik, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Varför bryr jag mig?

CaringJag fick en gång frågan ”varför bryr du dig? Varför ska du alltid ha en åsikt om allting?”
Jag minns inte vad jag svarade, men frågan har förföljt mig. Varför sköter jag inte bara mitt å skiter i andra?

Enligt Mamma så började det tidigt. På lågstadiet kom jag ofta hem från skolan med blåtiror och sönderrivna kläder. Jag fick skäll hemma för att jag hamnade i bråk så ofta. Till slut tröttnade mina föräldrar och bokade ett möte med min lärare.
På mötet berättade min lärare följande. ”Det är inte Mats som bråkar, han försvarar de andra”

”De andra” var tydligen specialklasser med handikappade barn. Jag minns inte det här själv. Jag har fått det berättat för mig. När andra barn blev mobbade på grund av olika handikapp, så ställde jag mig i vägen, vilket fick till följd att jag hamnade i slagsmål med mobbarna. Man kan inte motivera ett rättvisepatos när man är 7-8 år. Det måste vara instinkt.
Idag kan jag sätta ord på det som motiverar mig och mina handlingar, men det utgår fortfarande från en känsla. En känsla av vad som är rätt och fel.

Jag har fortsatt att bry mig, men nu som vuxen, kan jag se fler dimensioner av rätt och fel.
Det är inte en kamp mellan onda och goda Så enkel är inte världen. Det är en kamp mellan det goda och det onda inom mig själv.

Det fanns en tid då jag njöt av att platta till vuxenmobbarna intellektuellt. Jag var arrogant och målet med diskussionerna var att vinna, och helst få motståndaren att känna sig dum och obildad. På vilket sätt skiljer sig mitt sätt att agera gentemot den mobbing jag säger mig vilja motverka?
Det är märkligt att det ska ta halva livet att inse att det inte är min uppgift att ändra på människor. Jag får nöja mig med att ändra på mig själv. Det goda exemplet funkar faktiskt (har jag märkt).

Min första lektion i ödmjukhet fick jag genom ”Samtalsaktivisterna” En grupp som träffas för att utveckla ”Det goda samtalet” Spelreglerna var klara; lyssna mer än du pratar, ge andra utrymme att uttrycka sig, inga påhopp mm. Det var en bra förberedelse inför arbetet i #jagärhär.

I början blev jag chockad och illa berörd av den hårda samtalstonen. Inte bara på sk. hatsajter, utan även i kommentarsfälten hos vanliga tidningar som Aftonbladet och DN. Det hatades, hånades och hotades friskt, och inte sällan blev människor uthängda och förföljda, bara av den enkla anledningen att de hade vågat säga emot. Mitt gamla jag hade hoppat huvudstupa in i skrikmatchen, men den ”nya” Mats har ju faktiskt fått lära sig att uppföra sig som folk.
Med tiden har jag upptäckt en förändring. Jag kan inte mäta den, men upplevelsen är att det blir lättare och lättare att få till samtal där båda sidor får komma till tals med argument istället för invektiv.

Fler och fler vågar ge sig in i samtalet, och det vågar jag påstå är #jagärhärs förtjänst.
Det är tillåtet att tycka olika, men vi ska inte ha tolerans för uppenbara kränkningar av människor.
Undvik att kalla människor för rasister eller nazister i onödan. Spara kraftord till de situationer där de hör hemma. Vi lockar inte fler att delta i den demokratiprocess som samtal och diskussioner borde innebära, genom att uppföra oss illa. Lyssna och försök förstå var din åsiktsmotståndare kommer ifrån. Vad har hen för upplevelser som grund för sina åsikter? Var respektfull. Visa medkänsla. Argumentera sakligt. Det har #jagärhär lärt mig, och jag hoppas jag kan föra det vidare.

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i hemlöshet, Politik, Religion, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Jesus hade aldrig kunnat vara Sverigedemokrat.

JesusDet här var inget jag hade planerat, men jag känner att jag måste skriva något om Kyrkovalet i dag.

Ett val som vanligtvis för en undanskymd tillvaro, och som av media bevakas med en gäspning, har helt plötsligt blivit viktigt.

Som vanligt är det tack vare SD som en fråga lyfts fram. SD provocerar, och vi andra reagerar. SD går till offensiven för att de tycker att Svenska Kyrkan är vänstervriden.

De har rätt! Kyrkan är vänstervriden. Hur skulle den kunna vara något annat?

Det är bara att kolla vad kyrkans värdegrund är:

Kyrkan: Medlidande                                   SD: Naivitet
Kyrkan: Förlåtelse                                       SD: Hårdare straff
Kyrkan: Människokärlek                           SD: Andra människor är ett hot
Jesus: Låt barnen komma till mig            SD: Sparka ut skäggbarnen

Jesus hade per definition aldrig kunnat vara Sverigedemokrat.

Allt det jag dagligen blir anklagad för; PK, naiv, godhetsapostel mm är sådant som mer eller mindre ingår i arbetsbeskrivningen av vad det innebär att tro på Gud.

Kyrkan skulle aldrig kunna kunna säga ”Landet är fullt, ni får gå någon annan stans”

Därför är naturligtvis kyrkan vänstervriden enligt SD:s sätt att se på världen.
För oss andra innebär det att kyrkan följer Jesus.

Tänk på det när ni går och röstar i dag.

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i Politik, Religion, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Bekämpa fattigdom, inte de fattiga.

Publicerad i Aftonbladet 17-08-29
http://www.aftonbladet.se/debatt/a/o0k5W/swisha-tiggarna-om-du-vill-ha-bort-dem

Min poäng är: Bekämpa fattigdom, inte de fattiga. Det har aldrig fungerat. Fattigdom och orättvisor försvinner inte för att du blundar.”

Publicerat i hemlöshet, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ska lagen alltid följas?

Nazi germanyHej Svärjevänner. Jag har en fråga till er. Tycker ni att Svensk lag alltid ska följas?

Ni har kritiserat Afghanerna och vi som stödjer deras protest mot utvisningar för att bryta mot lagen. Nu stämmer ju inte detta, men vi kan ju låtsas, för diskussionens skull.
Så jag upprepar frågan. Tycker ni att Svensk lag alltid ska följas?

Under några veckor i september och oktober 1943 smugglade fiskare 7 700 danska judar och andra flyktingar över Öresund till Sverige. I efterhand hyllades de som hjältar. I dagens Sverige hade de ställts inför rätta.

Efter den Tyska invasionen av Norge 9 april 1940 så flydde den Norska Kronprinsessan och hennes barn till Sverige. De Svenska gränsvakterna stoppade henne. Klart att vakterna ska följa Svensk lag eller?

I Nazi-Tyskland var det brottsligt att hjälpa judar undan förintelsen. Om ni hade levt där och då, hade ni kritiserat ”judekramarna” och godhetsapostlarna?

Regler och förutsättningar förändras. Det enda vi kan lita på är vår känsla av att vi förstår skillnaderna mellan rätt och fel. och att vi har civilkurage nog att ta konsekvenserna av våra handlingar och ställningstagande.

Publicerat i Politik, Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ibland är det skönt att misslyckas

Alla känner vi väl någon som alltid saboterar för sig själv? 

De är begåvade och intelligenta, men de tycks alltid ha otur. De kommer försent till den avgörande tentan och släpps inte in i salen. De ”glömmer” en avgörande anställningsintervju. De kommer fulla till den tredje dejten. 

Jag tror inte de är rädda för att misslyckas. Jag tror de är rädda för att lyckas! Och jag förstår dem.
Det innebär inte att jag är en av dem. Det tror jag inte i alla fall. Jag känner inget behov av att förstöra för mig själv. Det är tillräckligt jobbigt som det är utan att jag behöver krångla till det. Men jag förstår dem. 

Att vara framgångsrik innebär ju att du hela tiden höjer ribban för dina prestationer. 

Jag skriver detta sittandes på biblioteket, omgiven av stora tänkare i form av böcker. Det är avslappnande. Jag kan läsa och skriva tills ögon och fingrar blöder, det är ändå ingen risk att jag överträffar det som omger mig. Jag kan komma tillbaka i morgon och göra samma sak, i lugn och ro, utan att någon förväntar sig något av mig. Ingen stress. Bara lunka på. 

Men tänk om katastrofen inträffar? Tänk om jag utmärker mig? Ve o fasa!
”Har du läst den senaste boken av Gnällgubben?” ”Ja. Den håller inte alls samma klass som den förra” NÄ JAG VET! OK! Låt mig va! 

Va fan gör jag om jag skriver nåt genialiskt? Skriver nåt ännu mer genialiskt? Å sen då?
Vad gör du när du har åstadkommit ett mästerverk som inte kan överträffas? Börjar dricka absint, skär av dig örat och hamnar på en sluten avdelning? Eller så kanske du hamnar i morgonsoffor på TV, i nyhets, eller kulturpaneler. Let’s dance? 

Nä, sakta lunk e bättre. Med prestationer som inte hetsar upp nån i onödan.
” Du kan bättre” Ja, jag vet. 

Så nästa gång du läser nåt av mig som du inte är nöjd med. Felstavningar, rörigt eller tråkigt, så hoppas jag att du förstår att jag gjorde det med flit.  

Ha de
Gnällgubben 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Min pappa var en intolerant buffel!

angry old manJag växte upp med en pappa som retade sig på, och hade åsikter om det mesta. Både sånt han hade kunskap om, och sånt han hade noll koll på.

Att åka bil med honom var en upplevelse blandad av skräck, och en intensiv önskan av att bli tillräckligt gammal för att själv kunna ta över ratten. Pappas inställning i trafiken (och i livet för övrigt) var att alla andra var idioter. Han inte bara förväntade sig att andra trafikanter skulle göra misstag, han letade aktivt efter tillfällen att uttrycka sitt missnöje genom att tuta, hytta med näven och svära ljudligt. Så snart jag var tillräckligt stor för att kunna se ut genom rutan, upptäckte jag att pappas felsökande hos andra gjorde att han själv missade trafikskyltar, rödljus, och människor på övergångsställen. Min högra vadmuskel blev groteskt överutvecklad av att ständigt panikbromsa med hjälp av en broms som bara fanns i min fantasi.

I min barndom hade bilar registreringsskyltar som angav varifrån i Sverige de kom. Det gav pappa en möjlighet att döma i förväg. Stockholmsskylt? De jävlarna tror att de är nåt. Han (det var nästan alltid män som körde. En kvinnlig bilförare utlöste en helt egen litania oberoende av hemvist) Nåväl, en stockholmare? Han tror att han e nåt. Han kommer säkert försöka tränga sig, så de e lika bra att förekomma honom och inte ge onödigt med plats.
Blekinge eller Småland på skylten? Bönder som inte kan köra på trafikerade vägar. De ska hålla sig till traktorer på åkern. Bäst att tuta i förebyggande syfte så de vet sin plats.

Väl ute ur bilen så fortsatte han att reta sig på bilister som inte tog hänsyn till gångtrafikanter. Han retade sig på gångtrafikanter som gick för långsamt, eller för fort, människor som pratade för högt, eller kvinnor som rökte på allmän plats. Pappa rökte själv, både på allmän plats, och i bilen. Men det var mer tidsandan än pappas brist på hänsyn. Passiv rökning och barnperspektiv var om inte en myt, så i alla fall trams!

Väl inne i en affär så fortsatte pappa att prägla min barndom genom att köra på människor med kundvagnar om de inte flyttade sig tillräckligt snabbt, tränga sig, och med teaterviskning deklarera för världen vad han tyckte om idioter som betalade med kort och därigenom tog upp hans dyrbara tid.

Det fanns en sak som pappa var väldigt rädd för. Att bli lurad, eller utnyttjad. Det behövde inte vara något konkret. Det räckte med känslan av att kanske kunna bli lurad eller utnyttjad. Därför valde pappa nästan alltid att säga nej till det mesta. Jag minns en fotbollsmatch på Malmö stadion. Efter skräckfärden dit kom vi äntligen in till ståplatsläktaren (sittplats var till för lathundar och tjuvaktiga direktörer) Pappa förberedde sig på att se MFF förlora naturligtvis. Optimister är naiva. Har man bara tålamod och väntar, så kommer man att bli besviken. Jag träffade ett par skolkamrater och jag kom på den absurda idén att fråga om de inte kunde få åka med oss hem (de bodde i samma kvarter) Svaret blev ju nej naturligtvis. Pappa och hans bil var ingen taxirörelse. Hade de gått till matchen, kunde de också gå hem.

Den här känslan av att hellre säga nej än att riskera att på något sätt bli utnyttjad var något som jag lärde mig att hantera med åren. Pappa var inte snål. Han var generös och omtänksam, så länge man inte bad om något. Fick han komma på det själv, så kunde han ge bort sin sista skjorta. Var det hans eget initiativ, så var det ju ingen som försökte lura honom.

Den här rädslan för att bli lurad präglade hans syn på samhälle och politik. Hade alla socialbidragstagare legitima skäl? Var sjukskrivna verkligen sjuka? Kunde arbetslösa verkligen inte hitta arbete, eller var de lata?

Naturligtvis hade pappa också en klar uppfattning om politik. Det fanns bara ett parti man kunde rösta på: Socialdemokraterna. Högern var till för tjuvar och direktörer. Vänstern var kommunister (nuff said) och alla andra partier var bara ett slöseri med syre. De hade inget existensberättigande, förutom kanske Centern, bönderna ska ju också ha nån att rösta på. Under en bilfärd med pappa upptäckte jag en valaffisch från Kristdemokraterna. Jag frågade pappa om det inte var bra. Att vara både kristen och demokrat lät bra i mitt unga huvud. Pappa svarade: Dom jävlarna? Dom e hällörade! Kommentarer överflödiga!

Nu har jag hängt ut min numera avlidne pappa tillräckligt. Min pappa var så mycket mer än det jag har beskrivit. Samtidigt som han ifrågasatte socialbidragstagare, så arbetade han ideellt hela sitt vuxna liv för att hjälpa svaga och utsatta att kräva sin rätt. Jag svär på att han kunde sociallagstiftningen utantill. Han hjälpte människor med överklaganden till socialärenden och försäkringskassa. Han arbetade hårt för en jämlik och rättvis sjukvård. Han var stolt över att han betalade mycket i skatt eftersom han trodde på det sociala kontraktet där vi hjälps åt.

Jag har ingen sensmoralisk slutknorr till den här berättelsen, utan konstaterar bara att min pappa var som de flesta, komplex, mångfacetterad och inte alltid logisk. Ingen av oss är bara ond eller god. Vi är allting samtidigt.

Om ni (Gud förbjude) skulle känna igen er själva i beskrivningen, eller kanske troligare, någon i er bekantskapskrets, eller kanske i ett kommentarsfält på sociala media så förstår ni säkert vad jag menar. Markera gärna. Tolerera inte vad som helst. Säger man inte ifrån till bufflar, så kör de bara på, både verbalt och med kundvagnar, men minns också att även de är kapabla att göra bra saker, så länge de inte tror att nån försöker lura dem.

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Är demokrati nåt att ha?

För någon som är intresserad av statsvetenskap och demokratifrågor är dagens situation runt om i världen väldigt spännande. Många anser att demokratin är hotad. En del av Islamism, andra av fascism och somliga ser hot från båda hållen. Därför är vi i full gång nu med att gräva skyttegravar, både ideologiska och fysiska. Men vi lägger väldigt lite vikt vid att diskutera en utveckling av den demokrati vi säger oss försvara, och det är helt tyst om alternativ till demokratin, för att föreslå alternativ är samma sak som att vara anti-demokrat.

Men vad är det då vi försvarar? I dag har vi en representativ demokrati. Med jämna mellanrum röstar vi fram politiker som ska representera oss och våra åsikter i kommun, landsting och riksdag.
Hur känns det? Känner ni er representerade därute i stugorna? Om ni inte känner er representerade, vad kan ni göra åt det? Välja nya politiker som inte lyssnar på er? Vad är alternativet?

”De gamla grekerna” används ofta som en referenspunkt när vi diskuterar demokrati. De var först med att förstå nödvändigheten av maktdelning. Aristokratin, eliten, politikerna styr, och vi, du och jag kontrollerar dem, håller dem i örat, håller dem ansvariga.

Uppdelningen av lagstiftande, dömande, och verkställande är ett fundament som fortfarande används för att säkerställa demokratin. Vi får dagligen rapporter från andra sidan Atlanten där domstolarna förhindrar överilade dekret från president Trump.

Hur kan vi då som vanliga medborgare få mer att säga till om i beslutsprocesserna? Hur kan vi ställa politiker till svars när vi upplever att de har tappat kontakten med ”folkviljan”, när vi upplever att de fattar orättfärdiga beslut? Vad sägs om lite gammal hederlig direkt demokrati? Vad sägs om folkdomstolar? Inte i form av en inte allt för avlägsen kommunistisk totalitarism, utan snarare med det antika Grekland framför ögonen.

I dessa domstolar granskades ansvariga politiker varje år. Korruption, lagbrott och etiska tillkortakommanden ledde till omedelbar avsättning och straffansvar. Det kan ju vara intressant att veta att det ansågs som ett brott att ljuga för folket! Juryn valdes ut slumpvis som ett representativt urval av folket och dess vilja, 6000 medborgare valdes ut varje år för obligatorisk tjänstgöring i dessa domstolar. Vid varje enskilt tillfälle tjänstgjorde mellan 500 och 1500 som jury.

Nu kommer vi till en viktig fråga. Kan ett urval av vanliga medborgare utan någon särskild kompetens anses vara förmögna att avgöra viktiga frågor?

Om svaret är nej, borde vi kanske låta en aristokrati styra över oss istället. En elit bestående av välutbildade, belästa människor som ägnar sitt liv åt att fundera över moral, etik och landets utveckling. Om det låter otäckt, så beror det på att åtminstone jag tycker det är otäckt.

Jag tror inte att förmågan att skilja på rätt och fel ligger i hur många böcker du har läst. Din eventuella brist på utbildning och bildning kompenseras genom att det inte är du ensam som tar ett beslut. Gruppens beslut är alltid korrekt även om ett individuellt beslut kan vara ”fel”

Jag ska försöka förklara vad jag menar. Om vi ställer en stor skål med kulor framför dig och du ska avgöra hur många kulor som finns i skålen, så är sannolikheten att din bedömning kommer att vara korrekt väldigt liten. Men om vi låter en stor grupp människor avgöra, så kommer den sammanlagda summan av gissningar, delat med antalet gissningar att ligga inom en felmarginal på +- 0,1%.
Ju större urval, desto säkrare kommer uppskattningen att vara. Om du inte tror mig, så testa själv på en grupp av dina vänner. Har du inga vänner så sätt upp en stor skål med godis på allmän plats och låt människor gissa.

Jag är väl medveten om att vi inte pratar om kulor, godis eller gissningslekar här. Vi pratar om hur landets ska styras.

Varför vill då inte politiker ha en direkt demokrati där folkets åsikt styr i varje fråga? Standardsvaret brukar vara att direkt demokrati är för trögt. Det skulle inte gå att styra ett land där varje fråga skulle avgöras med folkomröstning. Det håller jag med om, men hela folket behöver inte delta. Det räcker med ett representativt urval. Det snor man ihop på kort tid.

Jag misstänker att den största aversionen ligger i att man inte vill ha ett ”pöbelvälde” där man låter vanliga människor ta beslut hit och dit. Man vet inte vad de kan komma att besluta. Platon, en uttalad motståndare till demokrati som styrelseskick hänvisade ofta till folkets dom över Sokrates. Platon hade samma farhågor som vi har i dag. Kan folket se igenom demagogernas retorik? Kan folket avgöra vad som är rätt och fel. Kan de skilja mellan lögn och sanning? Ja, det kan de.

Jag är övertygad om att ett representativt urval av människor kan fatta kloka beslut, oavsett bildningsnivå. Och jag är inte ensam om den övertygelsen. Varför skulle vi annars ha opinionsmätningar? Åtminstone de politiker som gynnas av den senaste mätningen brukar vara övertygad om människors klokhet.

Det är ett stort ansvar att styra ett land. Majoriteten kanske är nöjd med den nuvarande situationen? Vi lägger vår röst vart fjärde år och överlämnar sedan styret till de som vi tror är bättre lämpade än oss. Vi tittar passivt-aggressivt på, och uttrycker vår frustration framför TV:n, i lunchrummet på jobb, eller på sociala media. I min värld får man lov att gnälla, men bara om man har ett förslag till andra sätt att lösa problem.

Kanske är vi redo. Kanske ett ökat personligt ansvar för demokratin skulle tvinga/stimulera oss att öka vår kunskap om hur en stat fungerar. Jag har en naiv vision av ett samtal vid köksbordet som handlar om de saker vi i dag tar för givna; frihet, demokrati, rättvisa, personligt ansvar. Saker som plötsligt blivit akut aktuella när vi tagits ut som jury/beslutsfattare. Man kan bli svettig i händerna för mindre.

Vi kanske ska starta i liten skala och behålla vår representativa demokrati i parlamentet. Kanske ändra reglerna för de folkomröstningar vi har i dag till beslutande istället för rådgivande? Vi kanske ska fokusera på ansvarsutkrävande genom representation i domstolarna som grekerna? Håll med om att det är en tilltalande tanke att kunna sparka en politiker som ljugit för folket!

Jag hoppas på andra förslag till utveckling av demokratin från er. Jag har inget behov av att ha rätt, men om vi nöjer oss med en demokrati som utvecklades samtida med ångmaskinen, och inbillar oss att den kan leverera samma resultat i vårt informationssamhälle, så har vi sannerligen ett styre som vi förtjänar!

Ha de
Gnällgubben

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jag är tacksam över SD

SD tog oss andra med byxorna nere. De har varit otroligt skickliga i sin propaganda. De har varit totalt överlägsna när det gäller problemformulering och att sätta agendan för vad vi pratar om.

Aftonbladet publicerade 2017-07-01

http://www.aftonbladet.se/debatt/a/KV6xo/tack-sd–ni-tog-oss-alla-med-byxorna-nere

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar