Hur jag blev socialist

”Mitt svar blir, nej. Det finns inga liberala partier i riksdagen. . Ett av dem har till och med bytt namn till Liberalerna, i ett desperat hopp om att namnet ska ge dem lite liberal cred medan de samarbetar med fascister.”

Hur jag blev socialist 

Är så trött på att bli kallad kommunist. Jag är medveten om att de flesta använder det som en strategi för att få mig på defensiven, men det är de andra som kallar mig kommunist på grund av okunskap, som gör mig så trött. 

Känns som ett McCarthy-förhör, men okey, då kör vi: jag har aldrig varit kommunist. Aldrig röstat på någon av spillrorna av ett kommunistiskt parti. Jag är en reformistisk socialist. Jag vill ha en stark stat som omfördelar resurser, och reglerar marknaden. De flesta kommunistiska inriktningar strävar efter ett samhälle utan statlig kontroll, borträknat den Leninistiska kommunismen, som vill ha en stark, enpartistat, som tror på revolutionen som en nödvändighet. Jag tror på demokratin. Alla kommunister är socialister, men alla socialister är inte kommunister.   

Så, nu när vi rett ut det, så kan vi börja berättelsen om min krokiga väg till socialismen. 

Som barn följde jag nyhetsrapporteringen på TV från Vietnamkriget. USA var naturligtvis hjältarna. Uppväxt med cowboyfilmer, och kanske ett onormalt antal böcker om WW2, var det ingen tvekan om vem som var de goda.  

Några år senare träffade jag på en söt tjej utanför fritidsgården. Hon delade ut flygblad med stöd för FNL. Vi började diskutera politik. Hon slet mig i småbitar. Hon refererade till böcker jag aldrig hört talas om, än mindre läst. Och gjorde det med självsäkerhet. Nu kunde jag ha lämnat striden med ett behov av att bilda mig, men i stället lämnade jag med en känsla av att blivit förödmjukad, och mobbad. Jag lärde mig ingenting. Kanske något en välutbildad vänster kan lära sig något av. 

På högstadiet delade MSU (Moderat skolungdom) ut flygblad om fest i deras lokal. Det kunde jag inte missa! Jag blev medlem, och tillbringade alldeles för mycket tid i lokalen. Jag blev sedd som en påläggskalv, men allt rann ut i sanden på grund av mitt ointresse. 

Två saker fick mitt intresse för politik att vakna, i stort sett samtidigt. Även om det tog sin tid efter den senaste erfarenheten av politik. Mitt intresse för filosofi, gjorde att jag blev intresserad av hur man skapar ett gott samhälle, inte minst John Rawls “En teori om rättvisa”, fick igång mig. Samtidigt engagerade jag mig i “Soppkök Malmö”. Soppköket arbetade för att utrota hemlösheten i Malmö. Man använde sig av debattartiklar, och vi arbetade också för att synliggöra hemlösheten. Det är inte lätt. Hemlösa vill inte skylta med deras situation. Vi engagerade massor av givare som skänkte allt från mat, till vinterjackor. Jag läste allt om hemlöshet, och ju mer jag lärde mig, desto mer insåg jag att hemlöshet vore lätt att utrota om viljan fanns, inte genom välgörenhet, utan opinionsarbete. Men alla tycker inte att det här är något som är värt att störa livspusslet för. Dessutom får de väl skylla sig själva. Sluta knarka, så ordnar det sig. Att man inte har koll på orsakerna till att man blir hemlös, är inte så konstigt. Som jag skrev tidigare, så är hemlösheten oftast osynlig. Är man hemlös, så vill man inte gärna ge sig ut och demonstrera. En av soppkökets uppgifter var att skrika och bråka i deras ställe. Jag lärde mig tidigt hur viktig solidaritet är. Socialismen ser, och lägger tid på att försöka hitta en lösning på problem.  

Att se utsatthet, och försöka lösa olika former av orättvisor är socialism. Högern ignorerar orättvisor. Oftast ger de individen skulden. Vem kan glömma Ebba Busch kommentar till fattigpensionärer “De skulle gjort andra val” Efter allt jag sett, och upplevt i arbetet mot hemlöshet, diskriminering, rasism, våld, och exploatering, var det ingen tvekan om att socialismen var rätt väg att gå. Socialismen är långt ifrån felfri. Det skulle behöva städas i hörnen, men jämfört med högerns ruttna fundament, och gamla ekonomiska teorier som luktar mögel, var valet enkelt. Man kan inte vänta på perfekta förutsättningar när man ska förändra världen. Men hade du inte kunnat välj liberalismen, kanske någon undrar. Det finns ju två liberala partier i riksdagen. Mitt svar blir, nej. Det finns inga liberala partier i riksdagen. . Ett av dem har till och med bytt namn till Liberalerna, i ett desperat hopp om att namnet ska ge dem lite liberal cred medan de samarbetar med fascister. Det andra partiet har förvandlats till ett extremistiskt parti. Ett nyliberalt parti som inte representerar väljarna, utan näringslivet. Det enda som håller dem flytande, är rågången mot SD. Hade det funnits ett liberalt parti, så hade jag åtminstone övervägt det. 

De största konflikterna mellan högern och socialismen är transfereringar, avregleringar, klimatkrisen, och migration. 

Som socialist, är jag, och de nationalekonomer som inte sålt sig till Svenskt näringsliv, överens om att transfereringar till fattiga, från rika, är nödvändiga om vi vill ha minskande klyftor. Det behövs en indexering av barnbidraget. Som det är nu, så minskar värdet varje år på grund av kostnadsökningar och inflation. a-kassa, och sjukpenning måste öka. Samma sak med de lägsta pensionerna. Vad höger inte fattar, trots att en del av dem har åtminstone en rudimentär ekonomisk utbildning, när man ger pengar till dem som redan har gott om pengar, så läggs de på hög, utan att göra någon nytta. De gör ingen glad, förutom kanske ägaren. När man ger pengar till dem som inget har, så ökar konsumtionsbenägenhet kraftigt. Det ger minskad arbetslöshet, och ökad tillväxt. Det borde inte vara svårt att förstå.  

Det kommer mer: Som socialist tar jag ansvar för Sverige när högern sviker. Det är absolut nödvändigt att beta av vår enorma underhållsskuld. Nationalekonomer som inte sålt sig till Svenskt näringsliv, är överens om att det är akut. För varje år vi skjuter upp det, ökar kostnaderna. Vägar och järnväg rasar av bristande underhåll. Det är nödvändigt att utöka elnätet, och underhålla det. Det borde inte behöva sägas, men det finns en anledning till att jag påpekar det. Vi måste också öka elproduktionen. Vi behöver också ge arbetsförmedlingen muskler för att klara kompetensförsörjningen till projekten jag har nämnt ovan, och kunna ta itu med långtidsarbetslösheten på riktigt. 

Vård, skola, och omsorg behöver kraftigt ökade resurser efter decenniers vanvård. Det kommer att kosta. Högern kommer att vilja låna, för att slippa höja skatterna. Hela högerns ideologi vilar på två ben: skattesänkningar och avregleringar. Att sänka skatterna ytterligare, ser jag som ett med berått mod, sabotage mot den svenska välfärden. Skattesänkningar tjänar två mål; att göra högerns uppdragsgivare nöjda, och att med berått mod, erodera den offentliga sektorn. Jag brukar använda ett citat för att visa klentrogna att det här är på riktigt. Det är allvar. “’SAF-Vd:n Ulf Laurin sa på SAF-kongressen 1990: ”Om tio år ska hela den offentliga sektorn vara privatiserad, här ligger 300 miljarder och väntar på oss … Barn och gamla behöver alltid vård, det är en dösäker placering.”’” 

Det här ska finansieras med ökad skatt på kapital. Det är absurt att lönearbete, och inkomst på kapital beskattas olika.  

Marginalskatten bör höjas. “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov  ” 

Bankerna ska betala en kraftig skatt på räntenettot. 

Vi inför en tillfällig värnskatt tills underhållsskulden är betald. 

Vi återinför fastighets, och förmögenhetsskatt. 

RUT och ROT slopas. Den förmodligen dyraste subventionen för de rikaste någonsin. Vill ni renovera köket för fjärde gången, får ni betala själva. Sötebrödsdagarna är över. 

Okey vad tror ni? Kommer det skapas brödköer av mina förslag? Kunde ni läsa er till något om en enpartistat, eller att oliktänkande ska fängslas? 

Vore det inte najs med tåg som går i tid? Att din medicin finns på apoteket? Att dina föräldrar får ett bra omhändertagande på äldreboendet? Att arbetslösheten går ner? 

Känner ni igen den här kommentaren? “Det är lätt att vara generös med andras pengar” Det är dyrt med välfärd. “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov  ” 

Så vad säger ni, är jag socialist eller kommunist? 

Mats Leijon 
Socialist javisst! 

Är det bara Vänstern som är korrupt?

Blev ett himla liv igår på grund av artikeln jag skrev igår i tidningen Syre, om den ökade korruptionen  

i Sverige. 

Nu var det ju inte korrupta politiker, eller affärsmän (ofta kallade entreprenörer) som kommenterade, utan Moderaternas, och SD:s väljarbas som blev upprörda på skurkarnas vägnar. 

Att kalla det Moderaternas väljarbas är ju egentligen felaktigt. Deras bas består av olika företagsledare som är kompis med skurkarna som tar mutor, och har pengar undanstoppade i skatteparadis för att slippa skatt. Den allmänna hållningen i den här väljarbasen, är att skattesmitning snarare är en folksport, än en kriminell handling. De riktiga kriminella springer på stan och skjuter. 

Dessutom väntar återkommande skattesänkningar så länge högern har makten. Då är man villig att bortse från korruption. Man bortser från att AKB sysslade med vänskapskorruption, när hon utannonserade en tjänst på anslagstavlan. Vår statsminister har anställt klart olämpliga tjänstemän. De var ju barndomsvänner. Inget att tjafsa om.               

Man är villig att bortse från att statsministern myglade till sig en lägenhet avsedd för utsatta kvinnor. Då går jag inte in på löftet till en förintelseöverlevare att inte samarbeta med SD. Han lovade att ingen sjukvårdspersonal skulle sägas upp. Men det är inte korruption “bara ” lögner, men det är bra att komma ihåg att man inte kan lita på statsministerns löften. 

Vi är beredda att bortse från att vi har en justitieminister som slänger utredningar i papperskorgen vid minsta misstanke om att det skulle missgynna hans kompisar. Det är korruption. 

Kommentarerna har kretsat kring att det minsann är vänstern som är korrupt. Till viss del stämmer det. Naturligtvis finns det också korrupta politiker på vänstersidan. Men det är marginellt jämfört med högern. Dessutom skrev jag om nuvarande regeringen¨. Att ha så mycket makt, samtidigt som man är korrupt, är livsfarligt för demokratin. Jag tror det var Uppdrag Granskning som avslöjade att det är högern som står för det mesta av korruptionen i Sverige. Man gillrade en fälla med en sponsor som ville skänka en betydande summa pengar till partiet, men förbli anonym. För att få vara anonym, får man inte skänka mer än 2 865 kronor. Gissa vilka partier som var villiga att kringgå reglerna. 

M, SD, KD, L. 

MP, V, C tackade omedelbart nej. 

Vill man tolka det snällt, så är kanske MP och V inte vana vid att erbjudas pengar. C behöver inte riskera upptäckt. De är rika som troll. 

Bli inte förvånade om högern ändrar reglerna. En annan sak som gör kommentatorernas påstående om vänsterns korruption absurd, är naturligtvis att de flesta korrupta, inte är politiker. Det är kriminella gäng, med eller utan motorcyklar och företagare som står för merparten av korruptionen. Inte ens den mest förhärdade vänsterhatare kan påstå att motorcykelgäng, och förortsgäng är vänster. Nån måtta på tramset får det väl ändå vara. 

Sen har även Moderaterna en liten del av fattiga, sjuka, eller arbetslösa. Det har skrivits tjocka böcker om varför en del röstar mot sitt intresse. Jag ska göra det enkelt för mig. Antingen tror man på den nyliberala drömmen, som är just det; en dröm. Eller så hatar man vänstern så pass mycket, att man ser mellan fingrarna när de rika blir allt rikare, och välfärden med flit förstörs, bara vänstern och invandrare också drabbas.  

SD:s väljarbas är ännu svårare att förstå sig på. SD:s väljare är överrepresenterade bland sjuka, arbetslösa, och fattiga. Tyvärr är hatet mot, invandrare, vänstern, kvinnor, och intellektuella.  

Man applåderar utvisningar, begränsad yttrandefrihet för vänstern, och det partiet brukar kalla folkets fiender, det vi anständiga kallar oberoende journalistik. De här väljarna är beredda att acceptera nästan vilka ekonomiska försämringar som helst, bara man får ge “eliten ” fingret. 

Även jag vill ge “eliten” fingret när de som redan har allt, får ännu mer pengar de inte behöver. Medan de mest utsatta får allt sämre levnadsvillkor.   

Men alla väljare som röstar på dessa partier är inte räddningslöst förlorade. När nästa regering tar itu med underhåll och nybyggnation av vägar, järnväg, elnät, elproduktion, bostäder som folk ¨har råd att bo i, och sist men inte minst utbildning, så kommer arbetslösheten att sjunka och vår arbetslöse SD-väljare får ett nytt jobb. Där kommer han att träffa invandrare. Han kommer upptäcka att Ahmed har samma värderingar som han själv. 

Det är en väl bevarad hemlighet att många invandrandrare är konservativa. Hade högern slutat med rasisttramset hade de fåt många nya väljare.   

Tidningen Syre publicerade 2025-06-19

Korruptionen förvandlar Sverige till en bananrepublik

Det impotenta ramverket

Jaha. Nu ska vi rusta upp försvaret. (Samtidigt som maten blir allt dyrare) 

”Det här vettlösa beteendet måste få ett stopp! Gärna med en röd/grön majoritet. Ett krav är dock att Magdalena Andersson låter sig omskolas, så vi slipper allt nyliberalt nonsens. Jag nominerar redan nu Sandro Scocco som finansminister. Där kan hon få allt stöd hon behöver. ”

Det råder konsensus i riksdagen om att vi behöver rusta upp, men det råder absolut inte konsensus om vad som ska göras, och vem som ska betala. 

Jag kan tycka att försvar är så mycket mer än flyg, korvetter, och stridsvagnar.  

Det är vägar som inte spolas bort av ett milt vårregn.  

Det är en järnväg som fungerar (stridsvagnar färdas som bekant inte från Ystad till Sundsvall, på våra vägar. De åker på järnväg.) 

Sen kan jag tänka mig ett par andra åtgärder som inte säger pang, men som hjälper oss att möta ryssen, samtidigt som välfärden rustas upp. Som: 

• Sjukvården. Lokaler, utrustning, och personal. 

• Skyddsrum. 

• Lager av skyddsutrustning, mat, vatten, läkemedel, generatorer, och drivmedel 

• Nybyggnad, och underhåll av befintlig eldistribution  

• Utökning av elproduktion 

• Kompetensutveckling. Vi behöver utbilda personal för anläggning av ny, och underhåll av befintlig järnväg och elnät 

Tänka sig att det kan slumpa sig så, att en offensiv stat kan minska arbetslösheten, och öka tillväxten. Det skulle Keynes ha velat veta. 

Men hur ska vi betala för allt det här? Det blir väl dyrt? Absolut. Men det blir ännu dyrare om man ökar investeringsskulden, vilket alla partifärger, utom V har gjort de senaste trettio åren. 

Det senaste beslutet om ett balansmål för det finanspolitiska ramverket har inte åldrats väl, vilket V, facket, ekonomer, och svenskt näringsliv påpekade innan beslutet om ett balansmål klubbades. 

Paniken när de inser att ett balansmål inte kommer att på långa vägar räcka ens till upprustningen av försvaret, än mindre till att rusta upp totalförsvaret, och att man nu måste låna utanför ramverket, var nog obetalbar. Men jag förmår inte att skratta åt eländet. Jag blir istället förbannad, och jag kommer att bli förbannad under hela den här processen. 

Nu ska vi tydligen låna utanför det impotenta finanspoliska ramverket. Och vi ska låna både till försvaret, och till kärnkraft, trots att regeringen har hävdat teknikneutralitet gällande energiproduktion.  

Jag ska bara ägna några rader åt energiproduktionen, eftersom den är ett sidospår i den här texten. Men den är för viktig för att inte nämnas. 

Det ska alltså lånas utanför ramverket eftersom ett balansmål är helt otillräckligt för att täcka kostnaderna. Det påpekade jag, ledande ekonomer, facket, och Svenskt näringsliv. Det valde våra politiker att ignorera. Så nu sitter vi där med ett impotent ramverk som inte är till glädje för nån.  jag hade önskat att ledande politiker hade genomgått KBT-behandling för traumat de uppenbarligen ådrog sig av krisen på 90-talet. Det hade förhoppningsvis lett till mer rationella beslut.  

Om vi nu så småningom skulle få “spaden i marken”, så har regeringen varit så generösa att de garanterar ett dubbelt så högt elpris mot vad vi betalar idag. Det kommer vi att märka på elräkningen de närmaste 40 åren. Inte nog med det: regeringen som säger sig vara teknikneutrala, subventionerar bygget av ett nytt kärnkraftverk med 500 miljarder, medan de vägrar att subventionera anslutningen av vindkraft med en enda krona, vilket har resulterat i att företag har lagt ny vindkraft på is. Men nog om det. Vi återvänder till upprustningen av försvaret. 

Det bästa med de punkterna jag räknade upp tidigare som inte säger pang men ändå är nödvändiga för ett fungerande försvar, är att även om ryssen inte kommer, så kommer vi att ha glädje av uppdaterad infrastruktur och sjukvård. 

Vanligtvis när man gör så här stora investeringar, så lånar man till sådant som inte är vanligt förekommande, och sådant som betecknas som löpande utgifter bekostas via skatter. (tänk korvetter mot ammunition). Ammunition lånar man inte till, det finansieras via skatter. 

Jag vet inte hur det är med er, men jag har svårt att tänka mig en högerregering som höjer skatten. Hela deras existens bygger på skattesänkningar. De ser hellre att du och jag betalar via olika höjda avgifter. De har redan börjat med en kraftig höjning av gränsen för frikort för medicin. Mitt i allt detta vill högern låna till nya skattesänkningar. Högern tycker inte att det räcker med att vi börjar varje budgetår med ett minus på 500 miljarder från tidigare skattesänkningar. 

Det här vettlösa beteendet måste få ett stopp! Gärna med en röd/grön majoritet. Ett krav är dock att Magdalena Andersson låter sig omskolas, så vi slipper allt nyliberalt nonsens. Jag nominerar redan nu Sandro Scocco som finansminister. Där kan hon få allt stöd hon behöver. 

Det finns några saker som faller utanför satsningen på totalförsvaret, men som är nödvändiga. 

• Skolan. Vi måste börja begränsa skolkoncernernas rovdrift på skolan innan det är försent. Det ska nog gå med en röd/grön majoritetsregering 

• Bostadsbristen. Staten måste subventionera byggandet av billiga hyresbostäder. En av fördelarna med en offensiv bostadspolitik är att arbetslösheten minskar. Varje nytt byggjobb genererar tre andra jobb. Vem hade kunnat ana att byggpolitik kunde ta oss ur kriser? Rotavdrag? Not so much 

Det här blir dyrt, och det är återkommande utgifter och ska finansieras med skatter. Vi bör skapa en bankskatt på räntenettot och återinföra förmögenhetsskatten, och fastighetsskatten, med vissa villkor, så vi slipper att högern drar fram den nittioåriga änkan vars familj bott i huset i fem generationer, men nu tvingas flytta på grund av fastighetsskatten. Det är dags att de rika, som har råd är med och betalar för en bättre, och rättvisare välfärd. “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” 

Mats Leijon 
Debbatör och aktivist 

Otrygghet

Vi lever i en tid där många känner otrygghet på grund av skjutningar och sprängningar, utförda av gängkriminella. Det gäller inte minst dem som bor i de utsatta områdena. Som om det inte var nog, så måste de stå ut med rasistiska generaliseringar från högern. Jag säger högern, och räknar in alla fyra partierna. Även de som kallar sig liberala. Den enda liberalismen som finns kvar, är en nyliberal marknadsfundamentalism som gör den rike rikare, och den fattige fattigare. Nu kom jag in på ett sidospår. Det här skulle inte bli en attack på nyliberaler. Det har jag redan skrivit spaltmeter om. Jag ska bara ställa en fråga innan jag avslutar det här sidospåret. Hur fan tänkte Liberalerna när de tyckte att det var en god idé att sätta sig i en regering, där de som styr från baksätet, har utsett Liberalerna till deras huvudfiende? 

Nåväl, tillbaka till otryggheten. 

Det finns andra sorters otrygghet, och de drabbar i första hand de som är arbetslösa, sjuka, lågutbildade, och äldre.  

Av en händelse, finns många, men inte alla, i de bostadsområdena som utsätts för gängskjutningar. Dessa otryggheter genererar inte så mycket klick, och följaktligen är de inte så intressanta för media. 

Man känner sig inte så trygg om man är arbetslös. A-kassan är ett skämt, samtidigt som räntorna och maten har blivit dyrare. Ska man behöva lämna hus och hem, sälja bilen, samtidigt som högern säger att man är lat? 

A-kassan ska vara ett omställningsbidrag, som ger dig trygghet under tiden som du söker nytt arbete. Din tillvaro ska inte behöva raseras för att du har haft oturen att bli arbetslös. 

Ändå tyckte högern att det var en god idé att slakta AF och ersätta den med “entreprenörer” som plockar den lågt hängande frukten, det vill säga unga vita män och kvinnor med hyfsad utbildning, som hade fått jobb utan “entreprenörernas” hjälp på några veckor. 

Kvar blir äldre, lågutbildade, vars kompetens inte efterfrågas. Kanske har den arbetslöse problem med svenskan. Men det borde inte vara nåt större problem om det inte vore för att högern bestämde sig för att slakta all kompetensutveckling värd namnet, 

I ett rikt land som Sverige, borde fokus ligga på trygghet, inte skattesänkningar för dem som redan har allt. 

Är du sjuk, så har du rätt att förvänta dig bra sjukvård och korta vårdköer. Det borde man kunna kräva av ett rikt land som Sverige, men ändå väljer regeringar, oavsett partifärg att använda vård, skola, och omsorg, som ett som en slags budgetregulator. “Fattas det pengar så kan vi ju ta från vården. Vi säger ju ändå att vi satsar. Väljarna är för okunniga och lata för att läsa en budget” 

I ett rikt land som Sverige borde fokus ligga på en bra fungerande sjukvård, både för patienter och personal. Det skapar trygghet. Skattesänkningar? Not so much.  

Under pandemin fick vi se hur mycket våra äldre, skröpliga är värda. Det visade sig att vi inte värderade dem särskilt högt. De dog som flugor på våra äldreboenden. Det fanns ingen skyddsutrustning, och personalen var som vanligt underbemannad, en nyliberal affärsidé. 

Våra äldre, som har byggt det här landet är värda trygghet. De har ingen nytta av skattesänkningar. 

Avslutningsvis vill jag säga några ord om den punkten som får rubriker i media: gängskjutningarna. 

Det är först och främst fattiga, marginaliserade människor som begår brott. Det vet högern, men av dumsnålhet väljer de att ignorera det. Vill vi känna trygghet på våra gator så skapar vi en kompensatorisk skola, med mindre klasser och barngrupper. Vi bygger bort trångboddheten, och skapar en arbetsmarknadspolitik värd namnet. 

Trygghet kostar pengar, men vi tjänar alla på det.  

Mats Leijon 
Debattör och aktivist 

Dumskallarna har inte helt fel.

Lyssnade på ett program om Musks slakt av USAID, där man också kom in på att Sverige överger 1% målet för bistånd. 

Sen vankades det intervjuer med “mannen på gatan” om biståndet, och som vanligt, gjorde dumskallarna mig inte besviken. 

“vi måste ta hand om våra egna först” 

“vi har inte råd med bistånd. Vi måste fixa välfärden först” 

Dumskallarna har inte helt fel. 

Vi måste reparera välfärden, men man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. En klyscha som våra politiker gillar att använda. 

En av de två tankarna skulle ju kunna vara att fundera över vad biståndet har med välfärden att göra, och har man inte otur när man tänker, så bör man komma fram till att det inte finns något samband. 

Just nu ger vi 56 miljarder om året. Det är mycket pengar. Men kanske man ska titta på sveriges totala budget. Den är mellan tumme och pekfinger, ca 1376 miljarder. 

Jag skulle ju kanske raljera över en annan vanlig klyscha från högern, framför allt från SD: “det är bättre att hjälpa till på plats”, men, hallå! Bistånd är hjälp på plats, men det väljer jag att inte göra. Att kommentera hyckleri från högern, skulle vara en heltidssyssla, och min tid är för dyrbar. 

I stället skulle jag vilja introducera tanke nummer två, som man kan ha i huvudet samtidigt, nämligen: om det inte är biståndet som är hotet mot välfärden, vad är det då? 

Den största gökungen är nog ändå skattesänkningar. Staten börjar varje år med ett minus på 500 miljarder. Och det är ju jättekonstigt att vi har tagit bort fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och liknande. Det skulle ge de mest förmögna en möjlighet att göra rätt för sig. Det är också konstigt att inkomst av kapital beskattas lägre än lönearbete. Inkomst som inkomst. 

Nu är det ju inte alla pengar som går till välfärden. Staten har ju också andra utgiftsposter som bekant. Men vård, skola, och omsorg, som brukar räknas som fundamentet i välfärden, har fått mycket stryk. 

De tre fundamenten är inte fabriker. De sysslar inte med tillverkning. De sysslar med trygghet. De sysslar med välfärd. Man kan inte ”effektivisera”, vilket är nyspråk för besparingar. Man kan inte bota sjukdomar snabbare, mata en gammal människa snabbare, eller ge barn en utbildning på kortare tid. 

Det enda sättet att göra besparingar, är att minska personaltätheten. Efter att jag drabbats av covid, bodde jag, under 8 månader på 3 olika korttidsboende i väntan på beslut om assistans. Det gav mig en unik möjlighet att sätta mig in i personalens arbetssituation. Stressen när de tog hand om mig, samtidigt som tre andra rum larmade. Springet från rum till rum. Jag överdriver inte. De var så stressade att de sprang. Jag fick möjlighet att prata med dem, och ingen såg en framtid inom vård och omsorg. Anledningen till att de fortfarande var kvar, var deras fantastiska lojalitet med de boende. 

Nästa gång du diskuterar bistånd, så kritisera gärna. Du kanske tycker att biståndet kunde användas annorlunda. Det har jag full respekt för. Men glöm inte gökungen som utarmar välfärden, skattesänkningarna. 

Mats Leijon 
Aktivist 

Kognitiv dissonans och Rationalitet

Marknadsfundamentalister bygger sina teorier på flera felaktiga antagande.

Man inbillar sig att det finns något som benämns ”homo economicus”, en människa som alltid fattar rationella beslut. En sådan människa finns bara i teorin. ”den osynliga handen, och trickle down” är också fantasifoster. De tillhör en intellektuellt ohederlig paradigm, som tack och lov är på väg att hamna på sophögen.

Det här har pågått i 40 år, och det enda resultatet är att de rika ar blivit rikare, och de fattiga har blivit fattigare.

Efter 40 år av katastrofer för personer och faktiskt för hela länder (Chile och Grekland, för att nämna några). Ledda av OECD, och IMF som tvingar länder att följa en ekonomisk teori som bevisligen inte fungerar, har OECD och IMF svängt 180 grader och förordar idag en mer humanistisk linje med ekonomisk rättvisa. Varför envisas då Sverige och framförallt Centerpartiet med att fortsätta med en moralisk och intellektuell teori som de flesta har placerat på den historiska skräphögen?

Det är här vi kommer till den kognitiva dissonansen. Det är naturligt att inte vilja ge upp en teori som man kämpat för i 40 år. Men det är inte rationellt och rationaliteten är ju en grundpelare, och en förutsättning för att nyliberalismen ska fungera.

Man skulle ju kunna ignorera fakta och fortsätta med en ekonomisk teori som bevisligen inte fungerar. Målet har ju uppnåtts. De rika har ju blivit rikare och de fattiga har blivit fattigare. Arbetsgivarna inom näringslivet är nog nöjda.

Mats Leijon

Är SD nazister eller fascister?

Det pågår en debatt om hur vi ska definiera SD. Är de nationalister, fascister, eller nazister? 

Tja…det är ju faktiskt möjligt att vara allt av ovanstående samtidigt. 

Fascister är inte nödvändigtvis nazister, men alla nazister är fascister. 

När man räknar upp vilka nazister som var med och grundade SD tycker jag att man gör det onödigt svårt för sig. Jag tycker det är bättre att titta på vilken sorts politik de för i dag, och den är inte nödvändigtvis nazistisk. 

Enligt min mening är nazismen specifik för 1930-40 talets NSDAP i Tyskland. Bara för att man är fascist och rasist så är man inte nödvändigtvis nazist. 

Nazismen är specifik för sin tid och innehåller så mycket mer än ovanstående komponenter. Nazismen är föreställningen om att nationen har ett högre värde än individen. Den har sin grogrund i ett land med en svag stat, fattigdom och en revanschism som var lätt att sälja in efter Versaillesfreden. 

En vattendelare mellan nazismen och fascismen var ointresset för rasism i Mussolinis fascistiska Italien. 

Eftersom SD är klart rasistiskt så borde det ligga nära till hands att kalla dem nazister, men jag är mer bekväm med att kalla dem fascister och rasister. 

Att kalla SD för nazister är kontraproduktivt eftersom gemene man inte ser några Hitlerhälsningar eller hakkors. Sådana attribut har de lämnat åt NMR att syssla med, och eftersom SD:are numera endast smyghailar, så är det lätt för dem att spela kränkta när vi kallar dem nazister. 

Vad som däremot är effektivt, är att prata om vad SD gör och säger idag. Och då menar jag inte specifikt deras partiprogram, utan vad de verkligen säger; ni vet; Judar och Samer är inte riktiga Svenskar, Deras medvetenhet om att de måste anpassa retoriken till ett före/efter de kommit till makten. 

Redan när de fyras gäng (Åkesson, Karlsson, Jomshof, och Söder), Promenerade på Lunds gator och planerade övertagandet av SD, istället för att plugga, var de akut medvetna om att en makeover var nödvändig.  

Det duger inte att springa omkring på stan’ och haila (för att inte råka försäga sig, så har de nu bytt ut heil till hell). 

Man kan inte högtidlighålla Karl XII dödsdag tillsammans med skräniga skinheads. Vill man ha röster, så får man dra på sig kostymen, och framförallt: Man måste hålla antisemitismen mellan skål och vägg. 

Judar är en välintegrerad grupp människor, med en lång historia i Sverige som anständiga Svenskar inte kommer att acceptera att de utsätts för rasism från ett parti med en bakgrund i olika nazistiska grupperingar. 

Muslimer däremot… 

Där är det nya hatobjektet för SD. För det går inte att föra en fascistisk politik utan att utmåla en yttre fiende. Utan ett hatobjekt vore man ju bara ytterligare ett högerparti. 

Muslimer är det perfekta objektet. Människor är rädda för en förändring, och ett nytt inslag i gatubilden är lite skrämmande, framförallt om ett parti utmålar dem som terrorister och våldtäktsmän. 

SD har lyckats fantastiskt bra med sin makeover. Tittar man i partiprogrammet, så måste man ha lite kunskap för att hitta fascismen. Och eftersom de flesta av SD:s väljare inte ens läser programmet, så behöver de fyras gäng inte vara oroliga. 

Är man däremot medveten om de fascistiska metoderna, så är det väldigt lätt. 

De fascistiska metoderna går ut på att ifrågasätta och misstänkliggöra alla institutioner: vetenskap, andra politiker och etablerad media. 

Utse en yttre fiende (invandrare), gör folk otrygga och rädda genom en onyanserad och falsk beskrivning av tillståndet i landet. Sen är det dags att presentera frälsaren; en stark ledare som ska ställa allt tillrätta. 

Allt stämmer ju på SD, förutom det sista. Jimmie är fan ingen stark ledare, men den som verkligen bestämmer kommer kanske fram när partiet väl tillskansat sig ministerposter. 

Den som lever får se… 

Avslutar med Umberto Ecos 14 kännetecken för fascism: 

1. The cult of tradition. “One has only to look at the syllabus of every fascist movement to find the major traditionalist thinkers. The Nazi gnosis was nourished by traditionalist, syncretistic, occult elements.” 

2. The rejection of modernism. “The Enlightenment, the Age of Reason, is seen as the beginning of modern depravity. In this sense Ur-Fascism can be defined as irrationalism.” 

3. The cult of action for action’s sake. “Action being beautiful in itself, it must be taken before, or without, any previous reflection. Thinking is a form of emasculation.” 

4. Disagreement is treason. “The critical spirit makes distinctions, and to distinguish is a sign of modernism. In modern culture the scientific community praises disagreement as a way to improve knowledge.” 

5. Fear of difference. “The first appeal of a fascist or prematurely fascist movement is an appeal against the intruders. Thus Ur-Fascism is racist by definition.” 

6. Appeal to social frustration. “One of the most typical features of the historical fascism was the appeal to a frustrated middle class, a class suffering from an economic crisis or feelings of political humiliation, and frightened by the pressure of lower social groups.” 

7. The obsession with a plot. “Thus at the root of the Ur-Fascist psychology there is the obsession with a plot, possibly an international one. The followers must feel besieged.” 

8. The enemy is both strong and weak. “By a continuous shifting of rhetorical focus, the enemies are at the same time too strong and too weak.” 

9. Pacifism is trafficking with the enemy. “For Ur-Fascism there is no struggle for life but, rather, life is lived for struggle.” 

10. Contempt for the weak. “Elitism is a typical aspect of any reactionary ideology.” 

11. Everybody is educated to become a hero. “In Ur-Fascist ideology, heroism is the norm. This cult of heroism is strictly linked with the cult of death.” 

12. Machismo and weaponry. “Machismo implies both disdain for women and intolerance and condemnation of nonstandard sexual habits, from chastity to homosexuality.” 

13. Selective populism. “There is in our future a TV or Internet populism, in which the emotional response of a selected group of citizens can be presented and accepted as the Voice of the People.” 

14. Ur-Fascism speaks Newspeak. “All the Nazi or Fascist schoolbooks made use of an impoverished vocabulary, and an elementary syntax, in order to limit the instruments for complex and critical reasoning.” 

Umberto Eco’s List of the 14 Common Features of Fascism

Högerns människoförakt

”Det är oerhört provocerande för högern när fattiga kan äta tre gånger om dagen”

Parasit. Bidragsturist. Det ska löna sig att arbeta. Arbetslinjen. Lat. Tärande. Arbetsskygg. Gnällig. 

Är du sjuk, handikappad, skadad, eller arbetslös, så har du säkert blivit beskriven med minst ett av ovan uppräknade ord när högern ska beskriva din karaktär. Det gäller naturligtvis inte om du tillhör överklassen, eller den burgna medelklassen. Det gäller bara dig som är fattig. 

Det är en gammal sanning hos högern att rika behöver en morot, och fattiga behöver en piska. Så har det varit sen tukthusen och spinnhusens tid. 

Föraktet för utsatta människor har alltid funnits där. Det är bara manifesteringen som skilt sig åt under århundradena. Nu visar föraktet sig i politikers retorik på sociala media, i tidningar, och på TV. Men varför? Man kan väl hata på fattiga för sig själv? Man behöver väl inte saluföra föraktet? 

Jo, det behöver man. Det finns nämligen ett bakomliggande ekonomiskt incitament. 

Ett rättvist samhälle har transfereringar. Man tar pengar från de rika och ger till de fattiga. På så sätt minskar man sociala spänningar i samhället. Det här är högern motståndare till. Högern lever nämligen i villfarelsen att rika behöver ekonomisk stimulans i form av skattelättnader, annars vill de inte arbeta. Hade jag varit rik, hade jag blivit förolämpad. Vad hände med visioner och entreprenörskap? De flesta förmögna människor arbetar med saker som stimulerar dem, som de tycker är roliga. Till skillnad från dig och mig som tvingats ta första bästa arbete. 

För att högern ska ha råd med dessa subventioner till rika, har de skapat en berättelse om den late arbetaren. Det är oerhört skickligt gjort, och hela högeretablissemanget ser det här som en sanning, skriven i sten. Arbetslösa, och sjuka behöver piskan på ryggen, annars latar dem sig, och lever ett bekymmerslöst liv med försörjningsstöd. 

Man gör vissa omskrivningar för att föraktet inte ska vara alltför uppenbart. ”Det ska löna sig att arbeta” Ja, det har det alltid gjort. Åtminstone sen fackföreningarna fick något att säga till om. Idag är tyvärr fackföreningarna harmlösa. De är mest upptagna med att fixa privata sjukförsäkringar och olika rabatter till medlemmarna, som om de vore en medlemsklubb som typ Åhlens. De har tappat sina tänder. Det är till exempel en gåta för mig varför skolpersonal i hela landet, inte befinner sig i en vild strejk. 

Men åter till ”det måste löna sig att arbeta” Där står ju egentligen att de som inte arbetar måste få sänkt stöd nästan till svältgränsen, så de blir tillräckligt fogliga för att ta låglönearbeten som det inte går att försörja sig på. Det är oerhört provocerande för högern när fattiga kan äta tre gånger om dagen. Den gränsen har vi i och för sig redan passerat. Många skolbarn kommer hungriga till skolan på morgonen. 

Ett uttryck som är väldigt intressant, men som man inte ser så ofta nu för tiden är ”tärande” Det skapades i början av kampen mot fattiga. Det kombinerades med uttrycket ”närande” så här: närande/tärande. Premissen var att människor som arbetade inom det privata näringslivet var närande, de bidrog till samhället. Medan alla som arbetade inom välfärdssektorn, tillsammans med arbetslösa och sjuka var tärande. De var en belastning för samhället. De fick emellertid sluta med den retoriken. Folk blev för förbannade. Men vi som av olika skäl inte hade något arbete, vi teg som vanligt. 

Vad ska vi göra för att få tillbaka det människovärdet som stulits från oss? 

Jag är så pass förbannad nu, att hade någon, ansikte mot ansikte kallat mig tärande, hade hen fått en rak vänster. (ingen symbolik bakom användandet av vänstern. Min högerarm är förlamad.) 

Jag tror i och för sig att våld är fel väg att gå. Föraktet mot alla som inte haft lika bra förutsättningar som andra, måste upphöra. Skicka inte iväg oss på fler ”söka jobb kurser” för att hålla oss sysselsatta. Tvinga oss inte att söka jobb vi inte är kvalificerade för, bara för att fylla en kvot för att få a-kassa eller försörjningsstöd. Ändra regleringsbreven till FK från att behandla alla som potentiella fuskare till att behandla oss som människor som behöver hjälp. Vår läkare vet om vi kan arbeta eller inte, till skillnad från försäkringskassans läkare som aldrig har träffat oss. Höj a-kassa och försörjningsstöd till en nivå som ger oss ett värdigt liv. 

Sträck på ryggen och höj blicken för att konfrontera dem som vågar kalla dig tärande. Vi ska ta tillbaka vårt människovärde. 

Orkar du, så ge dig ut på gator och torg och gör din röst hörd. Annars kan du bidra genom att rösta på partier som på riktigt tillvaratar ditt intresse, och försvarar ditt människovärde. 

Högern kan stoppa upp sitt förakt där solen aldrig skiner. 

Mats Leijon
Aktivist
Socialist? Javisst

Moral och hyckleri

Högern sitter på moraliskt höga hästar

Är man arbetslös, är man lat.

Är man sjuk, är man en simulant.

Det här är ett förakt för utsatta. Men ännu värre är att det handlar om pengar, om skattesänkningar.

Om man förstör tilliten människor emellan, om Försäkringskassan och A-kassan befolkas av lata simulanter så är man ovillig att upprätthålla trygghetssystemen. Att de besuttna använder sig av detta hycklande narrativ, är inte moraliskt, det är omoraliskt.

Något som också är omoraliskt är att ljuga.

Man ljuger om antalet som inte kan försörja sig själva.

Man ljuger om satsningar på välfärden när man i själva verket underfinansierar välfärden och kallar det som i själva verket är besparingar för ”reformutrymme” Pengarna används i stället för ytterligare skattesänkningar för de välbärgade. Det är omoraliskt.

Finansministern deklarerade att ny kärnkraft skulle börja byggas inom hundra dagar. Det visade sig vara en lögn.

Statsministern ljög oss rakt upp i ansiktet när han bjöd in till presskonferens om det senaste jobbskatteavdraget. Han ljög både om kostnaden och hur mycket vi skulle få. Ministrar ska avhålla sig från att ljuga, det är omoraliskt.

Statsministern skakade hand med förintelseöverlevaren Hédi Fried och lovade henne att aldrig samarbeta med SD. Det visade sig vara en lögn, en djupt omoralisk lögn. När regeringen upptäcker att nyliberalismen inte fungerar, så erkänner man inte sina misstag. I stället så skyller man på invandringen. Det är djupt omoraliskt.

Vi har ministrar som springer och gömmer sig när journalister vill ställa frågor. Det är både odemokratiskt och omoraliskt.

Att slänga utsatta under bussen samtidigt som man gynnar de rika är omoraliskt.

Vi förtjänar en regering med moralisk integritet, som inte ljuger.

Mats Leijon
Aktivist

Nyliberalism: Kejsarens nya kläder

Det finns inget mer envist än en nationalekonom med en trasig modell. Oavsett hur många gånger verkligheten går emot deras teorier, sitter de där med sina grafer och kalkylblad, mumlar om ”marknadens osynliga hand” och vägrar ge upp. Nyliberalismens ekonomiska idéer har inte bara visat sig sakna empiriskt stöd, de har gång på gång orsakat enorm skada på riktiga människors liv. Ändå fortsätter dessa teorier att drivas fram som lösningar på problem de själva har skapat. 

Den osynliga handen som krossar allt i sin väg 

Nyliberalismens älskade osynliga hand är en av de mest seglivade lögnerna i modern ekonomi. Tanken är att marknader, om de lämnas helt fria, ska lösa alla problem på egen hand. Men i praktiken har vi sett att marknader utan reglering beter sig som  berusade tonåringar med noll koll 

Ta finanskrisen 2008 som exempel: avreglerade banker, derivatmarknader utom kontroll och ekonomiskt risktagande på steroider. Vad fick vi? Global ekonomisk kollaps. Och vad sade nyliberalerna efteråt? ”Tja, vi behöver nog lite mer av samma medicin – ännu mindre regleringar!” Det är som att tända eld på sitt hus och försöka släcka med bensin. 

Trickle-down: En bluff som de rikaste skrattar gott åt 

Och så har vi ”trickle-down”. Nyliberalismens kronjuvel av  bluffar. Det påstås att om vi bara sänker skatterna för de rika och låter dem behålla ännu större delar av sina förmögenheter, så kommer pengarna att sippra ner till oss vanliga dödliga. Men efter decennier av skattesänkningar och privatiseringar har det enda som sipprat ner varit problem, medan vinsterna stannat på toppen. 

Se bara på USA, där den rikaste procenten äger mer än hela den undre halvan av befolkningen tillsammans. Den enda ”tillväxt” som har skett är längden på miljardärernas lyxkryssare. För resten av oss har trickle-down varit lika användbart som att försöka fiska i badkaret när maten är slut. 

Chile: Nyliberalism under vapenhot 

Vill du se hur nyliberalism fungerar när den får helt fria tyglar? Välkommen till Chile, där Milton Friedman och hans ”Chicago Boys” fick fria händer efter militärkuppen 1973. Under Pinochets järnstyre privatiserades allt från pensionssystemtill utbildning och vård. Vad blev resultatet? Fördjupad fattigdom, extrema klyftor och ett samhälle där de rika badade i lyx medan resten fick kämpa för att överleva. 

Trots att experimentet i Chile var en social katastrof har nyliberaler fortsatt att beskriva det som en ”framgång”. Ja, kanske för eliten och de multinationella företag som cashade in, men för majoriteten av chilenarna var det en mardröm. Det är svårt att inte undra om dessa ekonomer någonsin har satt sin fot utanför sina seminarierum och faktiskt mött de människor som drabbas av deras idéer. 

Problemet med många nyliberala ekonomer är att deras teorier bygger på en värld som inte finns. ”Anta perfekt information,” säger de. ”Anta att alla agerar rationellt.” Det är som att bygga en bro och anta att gravitationen kan ignoreras. När bron sedan rasar, rycker de på axlarna och säger: ”Det var inte modellen det var fel på, det var verkligheten.” 

Och vad gör vi andra under tiden? Vi får leva med konsekvenserna av dessa katastrofala teorier: försvagade välfärdssystem, ökad ojämlikhet och ekonomier som uppenbarligen inte klarar av att möta kriser som klimatförändringar eller pandemier. Och vad får vi då? SD… 

Nu räcker det 

Det är hög tid att vi slutar behandla nyliberalismen som en seriös idé och istället placerar den där den hör hemma: På historiens skräphög. Att fortsätta lyssna på  

nationalekonomer som håller fast vid dessa teorier är som att anlita en pyroman som brandchef. Det vi behöver nu är inte fler av deras misslyckade experiment, utan en nyekonomisk syn som faktiskt bygger på verklighet, forskning och mänskliga behov. 

Vi har helt enkelt inte råd att fortsätta leka med eld medan ekonomer predikar sina myter. 

Vem blir sveriges sista nyliberal, Ebba eller Magda? 

Mats Leijon 
Aktivist 

Fascismens verklighetsbild

Från 2019

Är tvungen att dela den här twittertråden från Niklas Altermark:
”A lot of tweets in Swedish to follow, about fascism and the swedish election.
Det pratas nämligen om fascism, om dess eventuella återkomst och historiska paralleller. Jag föreläser om fascismen utifrån forskningsläget och tänkte sammanfatta vad jag säger…
Fascismen är historiskt specifik, men ideologiskt vag. Få tror att fascismen kommer komma tillbaka i bruna skjortor och med svastikor. Däremot finns idéer och drag hos den historiska fascismen som är viktiga att känna till.
Fascismens verklighetsbild är alltid att nationen är hotad, på randen till kollaps. Hotet kommer utifrån, i form av andra kulturer eller ”raser”, men också inifrån, från landsförrädare som inte gryr sig om nationens bästa.
Fascismens roll är att ena och därmed rädda nationen. Man utmålar sig alltid som den enda politiska kraften som har nationens bästa för ögonen. Media ljuger, andra politiker ljuger och de som säger emot är främmande makters bulvaner.
Detta är fascismens historiska uppgift. Att vara den enda räddningen. Svulstiga stråkar och storartade bilder på uppburna ledare. Massorna som räddar landet från det rådande förfallet.
Detta är oerhört tydligt hos den tyska såväl som den italienska fascismen. Liksom andra rörelser som inte var lika framgångsrika.
Det övergripande målet för fascismen är med andra ord nationell enighet. Fascister hatar splittring och ser alltid stora risker med pluralism. Vidare är nationens bästa överordnat individens mål och rättigheter.
Det biter därför inte på en fascist att hänvisa till att individers rättigheter eller att människovärde kränks.
Detta anknyter till hur fascister ser på relationen mellan ”folket” och staten. Tillhörighet till nationen kan antingen ses som biologiskt ankrad (som i Nazi-Tyskland) eller som kulturell (som i Italien). Men även de italienska fascisterna såg nationstillhörighet som ärftlig.
Mussolini beskrev nationstillhörighet i termer av en ”essens” som ärvs mellan generationer, där de som har föräldrar som kommer någon annanstans ifrån inte fullt ut kan vara italienare.
Oklart vad denna essens består i. Men kanske inte heller så viktigt. Det viktiga är att ”folket” är ett medlemskap knutet till personliga egenskaper som individen inte kan påverka. En fascist kan inte medge att man kan integreras till att ingå i ”folket”.
Allt detta innebär att fascismen är främmande för alla former av kompromisser. Politik handlar inte om att under ordnade former bedriva ideologisk eller intressekamp. Inte heller om att komma överens eller mötas på halva vägen.
Målet om nationellt återupprättande genom att stärka ”folket” kan aldrig kompromissas med. Valet står mellan undergång eller nationens enande och seger. Och om inget görs NU så kommer nationen gå under.
Vilket fascister alltid stödjer genom en högst selektiv och kreativ tolkning om nationens tillstånd.
Igen: de som inte delar denna beskrivning undanhåller sanningen från folket och är att betrakta som landsförrädare.
Viktigt: nationens enande är ett överordnat moraliskt mål. Handlingar är goda om de bidrar till att den nationella gemenskapen stärks, oaktat övriga konsekvenser.
Också viktigt: detta avspeglas i hur fascister förhåller sig till vad som betraktas som sant och logiskt. Fascister tänker sig inte att ”sanning” bestäms av verifierbara sakförhållanden.
Vilket de tidiga italienska fascisterna var helt öppna med.
Istället är ”sanning” ett resultat av att ett påstående bidrar till nationens återupprättande och folkets enighet. Samma sak gäller logik. Det är inga konstigheter med självmotsägelser, det är inte ett problem för en utsagas sanningshalt.
Detta relaterar i sin tur till att fascismen avfärdar rationalitet och gemensam deliberation. Istället handlar fascismen om att mobilisera våra passioner. Känslan av att nationen är hotad är viktigare än om det verkligen stämmer att en miljon invandrare vill islamisera landet.
Fascister accepterar inte avvikande åsikter och hatar arenor där detta är institutionaliserat, t ex universitetsvärlden eller fria medier som upprätthåller en offentlig debatt.
En vanlig tolkning inom forskningen är att det därför var ett historiskt misstag att försöka förhandla, kompromissa eller resonera med fascisterna. Deras ideologi föraktar den typen av tänkande.
Några andra historiska faktum. Fascismen har historiskt alltid fått politiskt inflytande genom kompromisser med den politiska högern, som sett fascismen som ett mindre hot än socialism.
I gengäld har fascister alltid övergett sitt motstånd mot kapitalismen när de får makt. Historiskt växer fascism alltid fram genom en aggressiv anti-socialism. Socialismen beskrivs alltid som huvudfienden.
Om än fascister också hatar liberalism och liberal demokrati. Och gärna trakasserar och förföljer liberaler som argumenterar mot.
Den politiska taktiken för fascisterna inbegrep trakasserier och hot. Våld är ett legitimt politiskt medel, våldskapital är en integrerad del av den politiska strategin. Dock skiljs parlamentariska grenar av fascistiska rörelser från paramilitära.
Vilket gör det möjligt för de parlamentariska grenarna att säga ”ey, vi har inget att göra med de där våldsverkarna, de är inte en del av vår organisation, de är inte ens medlemmar…”
Överlag anses våld ha en renande verkan och vara del av en sund manlighet. Kvinnor, å andra sidan, ska vara hemma och föda barn. Detta är inte en privatsak, utan ett överordnat politiskt mål.
Det är kvinnans plikt att tjäna nationen genom att uppfostra ”folkets” kommande generationer. Livmodern är ideologiskt laddad, kvinnans beslutsrätt ett socialistiskt-liberalt påfund som hotar nationen.
Om nu någon undrar varför moderna fascister avskyr aborträtt. Det är idén att kvinnor är individer som bestämmer över sin egen kropp de hatar. Kvinnokroppen är ett kärl i nationens tjänst.
Allt detta gör att fascister är fundamentalt främmande för allt vad liberal demokrati heter. Inga individuella rättigheter, ingen demokratiskt grundsyn. Även om demokratiska val så klart kan användas för att få makt.
Nationens enighet är med andra ord överordnad demokratiska värden, såsom ”en röst, en person” eller konstitutionella rättigheter. Istället ska nationen enas av en stark ledare.
Antingen är man med eller mot. Igen, inga kompromisser, inga nyanser.
Varenda tweet här går det så klart att säga mycket mer om. Men tror att detta speglar konsensus inom fascism-forskningen. Ladda ner Michael Manns ”Fascists” och Robert Paxtons ”Anatomy of Fascism” om ni vill läsa vidare. De är båda bra standardverk, om än oense om vissa saker.”

Vi måste hjälpas åt.

De flesta av mina vänner och följare är samhällsengagerade på ett eller annat sätt. Antingen i politiska partier, eller i utomparlamentariska grupper.

Jag vet att aktivister, inklusive jag själv, är besvikna på politiker. De bara pratar och ingenting händer. Men oavsett vad vi tycker om dem, så är det dem som stiftar lagar. Det är vår uppgift att se till att orättvisor inte tigs ihjäl, och att vi sätter en massiv press på våra lagstiftare, så att de återupptäcker skälen till att de engagerade sig från första början.

Jag upplever en misstänksamhet när jag pratar om att samarbeta och bygga allianser. Man är rädd för att mista medlemmar till andra partier, eller organisationer. Men min text är inte en värvningskampanj, tvärt om. Det är en utökning av ditt engagemang. Stanna i ditt parti, eller organisation, men var kritisk, inte lojal om de fattar beslut som strider mot din övertygelse. Och skulle jag upptäcka något hos Vänsterpartiet, som jag tycker är tokigt, så svär jag på min mamma att jag kommer att stå längst fram på barrikaderna och protestera (om det undgått någon, så är jag medlem i Vänsterpartiet.)

Inför valet 2018, arbetade jag i en av Vänsterpartiets valstugor. Några meter ifrån mig satt en salongsberusad kvinna och räknade pengar. Hon delade upp dem i två högar, gick över gatan till Systembolaget, men hon stannade först vid en tiggande kvinna, och gav henne ena hälften av pengarna. En stund senare kom hon fram till vår valstuga. Hon ville ha broschyrer. ”Jag hade tänkt röste på SD, Men dom är elaka mot människor som behöver hjälp, men ni verkar bry er om andra människor”, sa hon medan hon plockade på sig av vårt material. Trots att hon  själv hade det svårt, så valde hon solidaritet framför hat och girighet. Det ska vi också göra.

Det handlar om siffror, hur många vi är vid en demonstration, eller annan aktivitet. I stället för att 7 personer samlas för en demonstration anordnad av Fridays for future, ska vi vara 70, I stället för att 10 personer samlas för att återställa våtmarkerna, ska vi vara 100. Man behöver inte brinna för frågan, men vi behöver vara solidariska med ett gott ändamål. Vi måste hjälpas åt. Om 30 personer försöker hindra avverkning av skyddsvärd skog, ska vi se till att bli 500. Vid ett hot mot vår frihet och demokrati genom en ändring i grundlagen, ska vi samlas framför riksdagen i tiotusental. Vi måste hjälpas åt. Det finns en ”sweet spot”. Ingen rörelse någonstans i världen, som lyckats samla 3,5 procent av befolkningen, har någonsin misslyckats med att nå sitt mål. Vi måste hjälpas åt.

Vad ska ni säga när era barn och barnbarn frågar vad du gjorde när demokratin och klimatet hotades?

Vad gjorde du när extremismen tog plats i Riksdagen, och i parlament runt om i Europa? Vad gjorde du när extremister försökte splittra oss? Vad gjorde du när rättssäkerheten blev villkorad beroende av din tro, och färgen på din hud? Vad gjorde du när vården blev avhängig av tjockleken på din plånbok, när skolan blev uppdelad; en skola för de rika, och en annan skola för de fattiga?

Vad gjorde du när solidaritet blev ett fult ord? Knöt du näven i byxfickan, och gnällde på sociala media? Eller slog du tillbaka, genom att organisera dig? Byggde du allianser och nätverk? Valde du kärlek i stället för hat? Valde du hopp i stället för rädsla? Vad kan du svara dina barn och barnbarn?

Det är inte läge att ge upp. Tro inte högern när de säger att det här är den enda vägen. Nu är det dags att vara en del av förändringen du vill ska ske.

Om inte nu, när då? Om inte vi, vem ska då göra det?

Vi måste hjälpas åt.

Vill du vara med på äventyret, så skriv några rader till aktivist2024@gmail.com

Mats Leijon

Det finns bra och dåliga transfereringar

Transfereringar

Transfereringar är något som engagerar alla politiska partier. Vänstern vill ta från de rika och ge till de fattiga. Högern vill ta från de fattiga och ge till de rika.

För att lyckas med att flytta pengar från rika till fattiga, så behövs rätt förutsättningar. Man behöver tillit. Tillit till att skattepengarna används förnuftigt och rättvist.

Därför har högern gjort allt för att misskreditera de utsatta som tar del av de här pengarna. Högern vill hellre att resurserna går till skattesänkningar, det är högerns hela ”raison d’etre” .

Högern har använt smutskastning och ren desinformation i kampen om privilegier, ända sen thatcherismens ” gyllene era.

”man kan inte ge fattiga mer pengar. Det kommer bara att leda till kaos. De kommer att supa och slåss, och inte gå till jobbet.”

Det här föraktet för fattiga och utsatta har en gammal historia, men det handlar också om rädslan för att mista privilegier. Om man skapar ett narrativ med en ansvarslös arbetarklass, så har man dödat transfereringara från de rika, till dem som verkligen behöver pengarna. Man kan fortsätta med skattesänkningarna. Det finns ett annat vapen som högern använder när misstänkliggörandet av arbetarklassen inte ger de resultathögern hade förväntat sig: nämligen etnicitet. Man misstänkliggör invandrare och flyktingar. Man säger att integration inte fungerar. De är kriminella, lata, och säkert terrorister hela bunten. Nu sjunker graden av tillit för ett transfereringssystem som ger högre levnadsstandard för de mest utsatta, som en sten. Inge vill ju att skattemedel ska användas av lata islamister. Skattesänkningarna för de rika kan fortsätta ohotade av rättvisa och empati för de mest utsatta

Transfereringar till dem som verkligen behöver dem, har många positiva effekter, inte bara moraliska. De är också praktiska. Genom att självförtroende och hopp om en ljusare framtid, dödar försöken från högern att misstänkliggöra fattiga eftersom de har en hundraprocentig konsumentbenägenhet, vilket ger ökad tillväxt.

Jag vill höja skatterna på kapital, men sänka skatterna på arbete. Leo Erenmalm, en medgrundare till det politiska partiet Human Framtid (vila i frid), skapade ett helt nytt, och rättvist skattesystem:

Tjänar du 100.000 om året, så bir skatten 10%

200.000 om året, så bir skatten 15% på den hundringen, sammanlagt på hela lönen 12,5%

300.000 om året, så bir skatten 20% på den hundringen, sammanlagt på hela lönen 15%

Och så fortsätter det. Det viktiga att komma ihåg, att det här gäller både lönearbete och förtjänst på kapital. Det finns ingen logik som säger att inkomster på kapital ska betala mindre i skatt än på lönearbete.

Mats Leijon

Populister- lika som bär

Jag har skrivit en alldeles för lång text, vilket omöjliggör publicering i en tidning, så jag lägger den här istället. Även om den är lång så tror jag ändå att ni vill läsa. Den handlar om likheterna mellan Trump och Jimmie ”jag vet inte” Åkesson

Jag tänkte börja med att citera Trump: ”I could shoot somebody and I wouldn’t lose any voters”

Ett absurt uttalande, men ännu mer absurt är ju att han hade rätt. Han har visserligen inte skjutit någon (vad vi känner till), men han tycks komma undan med i stort sett allting annat.

Hans väljarbas bryr sig inte om ifall han är korrumperad, ifall han ljuger eller uttalar sig rasistiskt.

Man är nöjd med att han stoppar invandring, sänker skatter för de rika och saboterar klimatarbetet.

Men det man är mest nöjd med är att han gör den liberala eliten upprörd. Då ska man ändå betänka att han själv är född in i eliten. Inte en liberal sådan, men ändå en elit.

Han manifesterar en dröm om framgång, ”den amerikanska drömmen” där bara man arbetar hårt, så är allting möjligt. Man ignorerar fullständigt det faktum att han föddes rik. Utan ett antal miljoner som startkapital stannar den amerikanska drömmen vid att förbli en dröm.

Vad beror då den här ignoransen på? Varför fortsätter man att stödja en skurkaktig lögnare?

En del av förklaringen beror på vilka nyheter man konsumerar. TV-kanaler och de flesta tidningar är så politiserade att de beskriver helt olika verkligheter. Tittar man bara på Fox News, så får man en helt annan beskrivning av verkligheten än om man väljer t.ex. CNN.

Väljer man att enbart inhämta sin information från Fox News så får man en berättelse om den kloke, framgångsrike ledaren som står på ”folkets” sida. Man får en berättelse om en man som med blod, svett, och tårar har byggt upp en förmögenhet. Man får ingen information om de småföretagare han har krossat på vägen genom stämningar, eller genom att helt enkelt strunta i att betala sina underleverantörers fakturor.

Det finns inget brott han kan begå som skulle krossa väljarbasens dröm om öppnandet av nedlagda kolgruvor, eller att bilindustrin skulle flytta tillbaka hem till USA.

Det finns inget uppförande som är för grovt. Att motarbeta miljömuppar är väldigt populärt hos väljarbasen.

Hans mobbning och öknamn på motståndare är som en våt dröm för en väljarbas som känner sig ignorerade, som drömmer om att slå alla självgoda liberaler på käften. Liberaler som med trygga anställningar och pengar på banken kommer med moraliska pekpinnar åt ”the deplorables.”

Det finns ingen korruption hos Trump eller hans administration som kan döda drömmen om en svunnen tid som är omöjlig, eller som aldrig har funnits.

Sverige har en förmåga att importera mycket dumheter från USA. Men i det här fallet så var vi snarare ett föregångsland i och med accepterandet av SD som ett demokratiskt parti i Sveriges riksdag.

Media är inte fullständigt politiserat. Public Service håller än så länge rågången. Istället har vi en uppdelning mellan etablerad media och alternativ media. Alla läser och ser på etablerad media, sen är det en del av medborgarna som vänder sig till alternativ media för att få sina ”sanningar” och fördomar bekräftade.

Men annars ser det ungefär likadant ut i Sverige som i USA. Det finns inga skandaler hos SD som kan krossa drömmen om en tid som aldrig funnits, eller dämpa entusiasmen över attackerna på ett liberalt Sverige.

Det är samma ologiska och ibland logiska hämndbegär som i USA, som förlåter alla skandaler, all brottslighet som kan bindas till SD-politiker.

SD:s väljarbas är överförtjusta över liberalers upprördhet när kvinnliga debattörer hotas och ibland tystas. Kvinnor ska inte tro de är något.

De jublar när medmänsklighet och empati hånas och benämns PK. Det finns ingen gräns för vilka sociala försämringar man är beredda att acceptera, bara det blir ytterligare en nagel i ögat på PK-maffian.

Man skjuter sig gärna i foten ifall det kan uppröra en liberal. Samtidigt så skrattar storfinansen hela vägen till banken…

Det finns även vissa likheter mellan Trump och Jimmie Åkesson. Båda ljuger, men Trump gör det mer ogenerat. Jimmie väljer istället att allt som oftast säga ”jag vet inte” Det kan ju vara ett positivt karaktärsdrag att inte låtsas som att man vet något som man egentligen är okunnig om. Det skulle jag önska från fler politiker. Men i Jimmies fall är det mer en fråga om ett behov av ”deniability” En lögn så god som en annan.

Både Trump och Jimmie Åkesson tillhör den elit de säger sig bekämpa. Jimmie föddes visserligen inte med pengar på fickan, men det finns ändå ett avstånd mellan honom och hans väljarbas. Han gick direkt ifrån ofullbordade studier till att bli politiker. Han har alltså ingen egen erfarenhet av de villkor de flesta av hans väljare dagligen tampas med. Kort sagt; han har aldrig haft ett riktigt arbete.

På ett sätt är blindhetens hos väljarbasen ett större hot mot demokratin här i Sverige än i USA.

Trump ser makt som ett sätt att berika sig själv och putsa sitt ego.

SD:s maktambitioner är en fascistisk strävan som ska tvinga Sveriges medborgare att acceptera en monokultur.

De fascistiska metoderna går ut på att ifrågasätta och misstänkliggöra alla institutioner: vetenskap, andra politiker och etablerad media.

Utse en yttre fiende (invandrare), gör folk otrygga och rädda genom en onyanserad och falsk beskrivning av tillståndet i landet. Sen är det dags att presentera frälsaren; en stark ledare som ska ställa allt tillrätta.

Jag önskar att oppositionen mot den här mardrömmen kunde förhålla sig till SD enbart i fråga om att stärka grundlagsskyddet inför de hot den kan utsättas för.

All annan politik bör föras för att det är rätt saker att göra, inte för hur SD:s väljare ska regera.

Det är dags att befria oss från SD:s skugga och arbeta positivt för ett ännu bättre Sverige

En ny mansroll?

Hittade en text från 2017 som jag aldrig publicerat

#metoo träffade mig som ett slag i magen, eller en spark på pungen kanske är en lämpligare metafor med tanke på ämnet.

Efter den inledande chocken över hur många som drabbats, så började jag fundera. Är jag en av förövarna? Mitt ärliga svar blir att jag vet inte.

Jag tror inte det, men om jag tror fel, så vore jag tacksam om någon ville tala om det för mig.

Det är många nu som uppmanar män att reflektera över sitt beteende, och att samtala med andra män om de normer som har format oss. Det är jättebra, men det krävs mer än så.

Vi män behöver också samtal med kvinnor om gällande normer, och varför det ser ut som det gör.

De flesta av de män som nu har visats upp i offentlighetens ljus är män med makt. Övergreppen mot kvinnor har skett utifrån en maktposition där kvinnor kanske inte har vågat säga ifrån av rädsla för att bli mobbade, utfrysta, eller förvägras karriärmöjligheter som de, baserat på deras kompetens, borde ha fått. Det är tufft att ta en konflikt med chefen, det gäller även oss män.

Men de flesta män som förgriper sig mot kvinnor befinner sig inte i den positionen. De har ingen makt över kvinnors karriärs möjligheter. Lik förbannat begår vi övergrepp och kommer undan med det. Hur? Varför?

Innan jag fortsätter, så vill jag att ni förstår att jag inte hävdar någon expertis inom området. Jag är inte psykolog, eller beteendevetare. Jag är bara expert på min egen upplevelse av mina relationer till, och med kvinnor. Därifrån går jag vidare med mitt resonemang och mina frågeställningar, och hoppas att jag har skapat en disclaimer som gör att jag slipper anklagelser om generaliseringar och förenklingar.

Vad har format mig, och vilken påverkan har kvinnors attityder till hur en man ska vara haft på mig, jämfört med hur andra män i min närhet, och i min kultur har format mig?

Jag tror att kvinnor har format mig i mycket högre utsträckning än vad män har gjort.

Jag har alltid haft lätt för att få kvinnliga vänner, och det är med dem som jag har haft meningsfulla samtal. Jag har haft bra vänskapsrelationer med män också, men de har oftast byggt på mer av acceptans, kamratskap, och en slags lojalitet, men utan en djupare förståelse av människan bakom mannen. Undantagen har ju naturligtvis funnits, men oftast så accepterar vi bara de gränser som sätts upp, och har inte känt något behov av att ändra på det.

Förrän nu.

Nu kanske det skapas ett behov av samtal mellan män om vad som definierar vår manlighet, och om vi är nöjda med den definitionen.

Men inbilla er inte för ett ögonblick att det kommer att bildas ”mansgrupper” på varje arbetsplats. Att samtalsämnena på lunchen kommer att skifta från fotboll till hur vi ser på vår sexualitet och vår mansroll. Det kommer inte att hända. Vår generation är förlorad. En del kommer att försöka skärpa till sig, men de flesta skiter i vilket.

Men det kommer nya generationer, och det är där vi män behöver er kvinnor. Och vi behöver att även ni är självkritiska.

Jag har som sagt alltid haft lätt att få kvinnliga vänner. Jag har aldrig varit en sk Alfahanne. Jag har aldrig ”tagit för mig” Jag är passiv av naturen och av lathet. En betraktare, inte en aktör.

Det är okey. Med min egen måttstock mätt är jag väldigt mycket man, om nu det skulle vara viktigt. Jag är säker i min sexualitet. Jag har inte känt ett behov av att dölja mina känslor. Jag gråter lätt och är inte rädd för att visa det. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad andra män tycker om mig.

Men däremot bryr jag mig väldigt mycket om vad kvinnor tycker om mig. Jag vill också bli älskad och ha en kärleksrelation med en kvinna.

Vad säger då kvinnor i min närhet om ur en man ska vara?

I mina vänskapsrelationer med kvinnor har jag haft många långa samtal om deras relationer med män. De älskar att jag är en bra lyssnare. Jag förstår att de bara vill att jag ska lyssna utan att hela tiden försöka agera problemlösare. Problemen är de fullt kapabla att lösa själva. De vill bara att jag ska hålla käften och lyssna. Inga problem, det kan jag göra. Man vad lär jag mig om kvinnor i de här samtalen?

Jag har fått lära mig att de önskar att fler män var som jag. Sen går de tillbaka till den här mannen som ljuger, bedrar och förtrycker.

Jag har fått lära mig att en man är attraktiv om han tar initiativ. Visar vad han vill. Tar för sig. Dominerar.

Jag har fått lära mig att när man är förbannad på en man så kallar man honom bög. Ifrågasätter hans manlighet, och kommenterar storleken på hans könsorgan.

I förhållande har jag fått lära mig att om jag inte vill ha sex så är det något fel på mig. Män vill ju alltid, och kan alltid. Kan de inte alltid, så beror det på att de i hemlighet är bögar, otrogna, eller inte älskar sin partner längre. Det här har jag fått lära mig av kvinnor, inte män.

Därför har jag haft sex trots att jag egentligen inte ville, och jag har fejkat utlösning för att få det överstökat.

Därför tror jag det är viktigt att om vi ska kunna förändra mansrollen, att kvinnor pratar med män. Åtminstone med dem som är villiga att lyssna, och att även kvinnorna själva ifrågasätter vilka signaler de sänder ut. Nu menar jag naturligtvis inte hur de klär sig, eller hur många män de har sex med, utan vilka beteenden hos oss män som de belönar.

Hur definierar ni kvinnor en framgångsrik man? Vad vill ni ha av oss? Det styr vårt beteende i mycket högre grad än vad andra män tänker om oss.

Jag ser fram emot den dag då mansrollen omdefinieras. Jag vägrar bli macho. Jag är glad över att förstå skillnaden mellan sex och kärlek. För er som inte fattar skillnaden, så handlar sex om barnalstrande och orgasmer. Att älska handlar om närhet. Din partners doft. Hud som rör hud. Ögonkontakt. Inte penetrering.

Jag är nöjd med att vara en ”mjukis”

Se nu till att börja prata med varandra. Gör inte det här till ett krig mellan kvinnor och män.

Vi behöver varandra. Kan vi snälla hjälpas åt att fixa till det som har gått snett?

Inte invandrarnas fel

Fabriken du har jobbat på i trettio år lägger ner och flyttar tillverkningen till ett låglöneland.
Det är inte invandrarnas fel.

Börjar du få så höga elräkningar att du snart måste välja mellan att frysa eller äta?
Det är inte invandrarnas fel.

Bor någon närstående på vårdhem, och riskerar vanvård på grund av bristande resurser?
Det är inte invandrarnas fel.

Är vårdköerna för långa?

Det är inte invandrarnas fel.

Är matpriserna löjligt höga?

Det är inte invandrarnas fel.

Har du en pension som är så låg, att du tvingas söka försörjningsstöd, trots att du har arbetat hela ditt vuxna liv?

Det är inte invandrarnas fel.

Fungerar kollektivtrafiken dåligt?

Det är inte invandrarnas fel.

Varför söker du enkla svar i stället för att ge dig på dem som verkligen är ansvariga?

Det är ditt eget fel. Oavsett om du lider av intellektuell lättja, eller om du verkligen hatar invandrare så mycket att du ser mellan fingrarna med kapitalister som skrattar hela vägen till banken på din bekostnad, så är du medskyldig till att det ser ut som det gör. För att kunna åtgärda ett problem måste man se det verkliga problemet.

När banker spekulerar hej vilt, medvetna om att du och jag får betala eventuella förluster, så är det korkat att skylla på invandringen, när det behövs regleringar av oansvariga banker. En bankskatt på räntenettot som en uppfostrande åtgärd, hade också suttit fint.

Hur är det invandringens fel att lobbyister skriver färdiga förslag åt politiker som de tar, utan att ändra så mycket som ett kommatecken? Så här långt har regeringen haft besök av lobbyister 386 gånger.

Jag har inte sett några invandrare demonstrera för skattesänkningar. Jag har faktiskt inte sett någon alls demonstrera för skattesänkningar. Men ändå har skattesänkningar kostat staten 500 miljarder. 500 miljarder som hade kunnat användas mycket bättre. Att kollektivtrafiken inte fungerar är delvis skattesänkningarnas fel, inte invandrarnas fel.

Att skolan och sjukvården inte fungerar beror på ideologi. Och metoden är underfinansiering som kommer att knäcka välfärden, och krattar manegen för en fullständig, och antagligen oåterkallelig privatisering.

Så här är det på punkt efter punkt. Inte någonstans går det att hitta en påverkan av illvilliga invandrare.

Avslutningsvis lite anekdotisk evidens och några sanningar. Jag har lagt dem sist. Annars hade jag tappat onödigt många högerväljare.

Jag har 20 personliga assistenter. Alla invandrare. Anledningen till att de är så många, är att många jobbar halvtid, samtidigt som de pluggar allt ifrån till sjuksköterska, lärare, till biokemi. Invandring är inte en kostnad. Det är en investering.

De flesta av problemen jag tar upp i den här texten kan skyllas på kapitalismen

Socialister tänker på andra. Kapitalister tänker på sig själva.

Mats Leijon
Debattör och aktivist

Det är dags att lära sossarna en läxa

Jag har reviderat den här texten, så här kommer ”Det är dags att lära socialdemokratin en läxa 2.0”

Om mindre än två år är det val.

Jag är inte säker på om det är trettonde eller fjortonde gången jag ska rösta, men jag är säker på att det är den viktigaste.

Under de 47 år som jag har varit röstberättigad har jag, från att ha röstat på Moderaterna de första gångerna, via ett kort besök hos Socialdemokraterna, till slut hamnat hos Vänsterpartiet.

Men den här texten ska inte handla om mig, eller vilket parti jag tycker ni ska rösta på.

Den ska istället handla om vilket parti ni absolut INTE ska rösta på: Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna är ett stort parti och som i alla stora partier finns det fraktioner; en vänster, höger, och mittenfraktion. Nu är det ganska uppenbart att det är högern som styr hos Socialdemokraterna.

Oavsett vilken fraktion som har styrt, så har jag upplevt att övriga har varit lojala. Även om man har varit oense i många sakfrågor, så har man stannat i partiet. Det har ju fortfarande varit ett Socialdemokratiskt parti. Ett stort parti som även jag som vänsterpartist har känt som en garant för rättvis fördelningspolitik och en stabil motkraft till Borgerligheten.

Nu är det inte längre så. Ett parti som mer eller mindre öppet definierar sig som ett mittenparti behöver få uppleva vad som händer när man överger sin historia och sviker sina ideal.

Högerfraktionen inom partiet är naturligtvis nöjda, så jag vänder mig till er som tillhör vänstern eller mitten inom partiet. Varför ska ni rösta på Socialdemokraterna?

Varför ska ni rösta på ett parti som ökar klyftorna mellan fattiga och rika genom att vägra diskutera t.ex. förmögenhetsskatt?

Varför ska ni rösta på ett parti som har blivit livrädda för ”marknaden”, som dricker du-skål med kapitalet samtidigt som man totalt nonchalerar dem som partiet en gång grundades för?

Varför ska ni rösta på ett parti som hellre väljer att regera tillsamman med Center än Vänsterpartiet? Centern är inget parti som gynnar arbetarna. Det är det mest nyliberala partiet i Sverige. De kommer tveklöst att rösta igenom en högerbudget.

Och till sist, varför ska ni rösta på ett parti som med berått mod har tillintetgjort alla möjligheter till en akut klimatomställning. Man har krokat arm med Moderaterna (och därigenom också med SD) i beslutet att införa ett balansmål i stället för ett nödvändigt underskottsmäl för det finanspolitiska ramverket. Jag förstår verkligen inte hur S tänker. Det fanns en majoritet för ett underskottsmål, men S valde en annan väg. Enda förklaringen måste vara att det ledande skiktet inom socialdemokratin har svalt den nyliberala marknadsfundamentalismen med hull och hår. Att åtgärda allt som behöver åtgärdas kostar i runda slängar 170 miljarder årligen i tio år. ett balansmål genererar kanske 25 miljarder. När jag var ung, trodde jag att problem försvann bara man ignorerade dem tillräckligt ihärdigt. Men sen blev jag vuxen. Vilka problem är det våra beslutsfattare tänker ignorera?

Är det järnvägen som inte kan leverera järnmalm till företag som vill tillverka fosilfritt stål eftersom järnvägen är utsliten?

Är det vägar som spolas bort av ett milt vårregn?

Är det elnätet som behöver underhåll och nybyggnation som ska ignoreras?

Är det behovet av en ökning av elproduktionen man ska strunta i?

Är det kompensutvecklingen av arbetskraft man ska ignorera?

Är det bytet av över hundra år gamla vatten och avloppsrör vi ska strunta i? Ska vi bli en bananrepublik som måste köpa vårt dricksvatten på flaska?

Är det ett parti som ni som räknar er som socialistiska demokrater med gott samvete kan rösta på?

Är det inte dags att ge ett sådant parti en timeout?

Är det inte dags att visa ett sådant parti att om man överger sina grundläggande värderingar, så förlorar man fler väljare än om man står fast vid sina principer med hedern i behåll?

Jag är medveten om att ni på detta sätt riskerar att hjälpa borgerligheten till makten (om ni inte väljer att rösta V förstås 😉 ) Men vad har vi för nytta av ett Socialdemokratiskt parti som inte längre är socialistiska demokrater?

Ytterligare 4 år i skamvrån kanske räcker för att de ska definiera den riktiga fienden, minnas sina rötter, och kanske sparka ett antal rådgivare.

Det blir inga roliga 4 år, men ibland måste man riva det gamla för att kunna bygga nåt nytt och bättre.

Jag är medveten om att vänner som är socialdemokrater kommer att bli arga p mig, men det kan inte hjälpas egentligen behöver man bara tre riktiga vänner.

Det är dags att lära Socialdemokratin en läxa.

Rösta inte på Socialdemokraterna 2026!

Mats Leijon
Debattör och aktivist

Egenintresse betyder inte det högern tror

Det är lätt att vederlägga nyliberala teorier om att människor alltid fattar rationella beslut, oftast med egenintresset i fokus.

Hade det varit sant, så hade @vansterpartiet haft egen majoritet i Riksdagen.

Egenintresse i högerns tolkning, hade utrotat oss på savannen. Samarbete och solidaritet gjorde människan framgångsrik som art. Att dela med sig stärker chansen att överleva. Det ligger i mitt egenintresse att samarbeta och dela med mig. Sköt dig själv och skit i andra, hade inte överlevt fem minuter på savannen.

Det här manifesteras i modern tid av lagidrott. Anledningen till att vi är så framgångsrika ligger i att vi samarbetar. Vi har inga spelare som står och tittar på medan vi andra försvarar oss.

Jag har inga problem med att betala mer skatt. Jag vet att vård, skola, och omsorg behöver ökade resurser. Just nu går personalen på knäna.

Här finns en brytpunkt mellan höger och vänster. Är du fattig, så har högern en lösning som bygger på deras syn på hur världen fungerar: gör andra val och få andra resultat. Det är helt obegripligt för högern hur man kan välja att vara fattig. De menar att du inte skulle valt att bli undersköterska, och dessutom gick ner till deltid för att ta hand om barnen, eller tvingades till deltid för att det inte fanns några alternativ. Det är oansvarigt, snudd på kriminellt, menar högern. Du får skylla dig själv att du får så låg pension att du tvingas söka försörjningsstöd för att slippa välja mellan att bo eller äta (högerns valfrihet.)

Högern bör sluta försöka individualisera alla problem. Allt från individuell lönesättning till att det är individens fel att pensionen är så låg att den inte går att leva på. Ensam är inte stark. Vi har genom årtusendena samarbetat, varit solidariska, och organiserat oss. Det har alltid legat i vårt egenintresse.

Högern bör sluta med skattesänkningar ingen vill ha. Rika behöver dem inte, och arbetare i låglönesektorn vet att hundringen de får, med största sannolikhet innebär ytterligare besparingar i välfärden. Det är slösaktigt. Varje år hade vi kunnat använda ytterligare 500 miljarder i välfärden. Men i stället har pengarna gått till skattesänkningar ingen vill ha, eller behöver. Högern kan inte hjälpa det. De har ideologiska skygglappar. Men ibland blir jag tveksam. Är det en konspiration för att slutligen knäcka vård, skola, och omsorg, för att kunna privatisera hela rasket?

Det ligger i allas intresse att ha en väl fungerande välfärd. Vänster ser andras behov. Högern ser till sina egna behov. Svårare än så är det inte.

Mats Leijon
Debattör och aktivist   

Privatiseringen av välfärden

SAF-Vd:n Ulf Laurin sa på SAF-kongressen 1990: ”Om tio år ska hela den offentliga sektorn vara privatiserad, här ligger 300 miljarder och väntar på oss … Barn och gamla behöver alltid vård, det är en dösäker placering.”’
Jag använder det här citatet för att högern är, efter långt och träget arbete, snart i mål med den här visionen.

Strategi

För att högerns vision om en helt privatiserad offentlig sektor så krävs en nedmontering av nuvarande offentlig sektor som har tjänat oss väl under så lång tid. Genom att underfinansiera vård, skola, och omsorg, så raseras den välfärd vi en gång var så stolta över. Och när situationen har blivit ohållbar, och människor ser att inget blir bättre, trots alla löften, så blir man ovillig att betala skatt, och börjar se sig om efter alternativ. Man skaffar en privat sjukvårdsförsäkring. Då menar jag inte den billiga varianten som finns idag, och som används till att smita före i vårdkö. Nej, den riktiga varianten som försäkringsbolagen erbjuder, kommer att kosta riktigt mycket pengar. Väldigt många kommer inte ha råd med en sådan försäkring, eller nekas försäkring på grund av kronisk sjukdom som diabetes eller astma. Högerns dröm är alltså två sjukvårdssystem: ett för dem med tjocka plånböcker, och ett för oss andra, med välgörenhet som enda finansiering.

Ord är viktiga

Det är omöjligt att rasera välfärden utan acceptans från medborgarna. Därför har man hamrat in narrativet, att: folk överutnyttjar sjukförsäkringen. Egentligen är de inte sjuka, de är simulanter. A-kassan är för hög. Folk är bara lata. De går hellre på bidrag, än att jobba. Men det här narrativet fick inte luft under vingarna på det sätt som högern hade förväntat sig. Då gjorde man ett genidrag. Man bytte ut den late arbetaren mot invandraren. Det var inte den late arbetaren som hellre ville gå på bidrag, det var invandrarna som överutnyttjade välfärden. Nu fick narrativet vingar.

Nu var det bara ett steg kvar. Man avpolitiserade många institutioner som tidigare hade styrts av politiken. Narrativet berättade om populistiska politiker som inte kunde anförtros med viktiga saker. I stället gav man dessa uppgifter åt ”experter” eller lät ”marknaden” ta över.

Följden blev att avståndet ökade mellan medborgaren och institutionerna. Bra exempel är bostadspolitiken, som numera styrs av marknaden, Det har ju gått bra (ironi). och Riksbanken, som kräver en helt egen text, så den ber jag att få återkomma till vid ett annat tillfälle. Jag nöjer mig med att konstatera att den är en institution som ger oss penningpolitik av ovalda personer som inte kan ställas till svars.

Dessa anonyma system leder till frustration och ”Inlärd hjälplöshet.” termen inlärd hjälplöshet myntades av forskare som genomförde experiment på hundar. Man placerade en hund i en bur, där den fick elstötar. I buren fanns ett hål där hunden kunde undkomma, vilket den naturligtvis utnyttjade fort som attan. I en annan bur fanns inget hål som hunden kunde fly genom. När samma hund placerades i buren med ett hål, så försökte den inte fly. Den hade gett upp. Den tog emot elstötarna, övertygad om att det här nu var dess liv. den försökte inte undkomma. Inlärd hjälplöshet…

Marknaden kan inte bygga hus

I frånvaron av en bostadspolitik värd namnet, står vi nu inför en bostadskris, och en byggkris. För att komma till rätta med bostadskrisen, behöver vi producera 76 000 nya lägenheter varje år. Det produceras 20 000. Byggbranschen är oerhört kapitalintensiv, och byggbranschen, tillsammans med fackföreningarna, är rörande överens om att det behövs en aktiv stat som med olika former av stöd, och planering, kan få igång byggandet igen. Högern brukar snegla på Finlands bostadspolitik. De har ju nämligen infört marknadshyror. Men anledningen att bostadspolitiken i Finland är så lyckad har inget att göra med marknadshyror. I stället är det en offensiv, statlig styrning som är nyckeln.

Men i stället gör högern det här till en individuell fråga. Har du inte råd att köpa en bostad? Du skulle ha gjort andra val, som Ebba Bush brukar säga. Märk väl att de inte ens andas om hyresrätter som alternativ. I högerns föreställningsvärld ska alla äga sitt boende. Nationalekonomiskt är den här passiviteten en ekonomisk katastrof. Stockholms handelskammare har beräknat att det kommer att kosta 430-1000 miljarder i utebliven produktion fram tills 2030.

Kompetensförsörjning

En byggnadsarbetare sätter tre andra i arbete, men under 90-talskrisen lämnade 20 000 byggjobbare branschen, och kom aldrig tillbaka. Som lök på laxen har vi en serie vettlösa uttalanden från ledande nationalekonomer ”Föreställningen att bostadsbristen kan byggas bort, vilar på ett djupt felaktigt synsätt” jag låter det här citatet vara anonymt.

Varför är Socialdemokraterna tysta?

Det finns flera orsaker. En av dem är att även ledande socialdemokrater har köpt det nyliberala narrativet. Framför allt de som har marinerats i nyliberala, ekonomiska teorier, speciellt om man har gått på handelshögskolor. Högern har bytt ut ord och dess betydelse. Det heter inte längre skattekvot, utan skattetryck. Sjukförsäkringen och A-kassan kallas bidrag. ”Den enda vägen” blev också socialdemokratins väg.

En favoritursäkt Socialdemokraterna brukar använda, är att budgeten röstades ner, och man var tvungen att regera med högerns budget. Man är faktiskt inte tvungen att göra någonting. Miljöpartiet lämnade regeringen för att man inte stod ut med att administrera högerpolitik när deras budget röstades fram.

En gång i tiden hade Socialdemokraterna samma moraliska resning. 1923, 1926, och1936 avgår man för att det parlamentariska läget omöjliggjorde socialdemokratisk politik.

Om man skulle få tillbaka den här moraliska integriteten, så skulle Socialdemokratin få tillräckligt med mandat, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att kunna garantera vänsterpolitik. Centerpartiet bör lämnas utanför regeringen på grund av deras faiblesse för högerbudgetar.

Mats Leijon